3 juni 2011. En rapport från Bahá'í World News Service beskriver den senaste vågen av samlade insatser för att begränsa bahá'í-tron i Iran, landet där denna numera världsvida religion föddes i mitten av 1800-talet.

Iranska tjänstemän har stormat 30 bahá'í-hem och gripit omkring 16 ledare för Bahá'íi-institutet för högre utbildning (BIHE) och anklagat dem "spridning av en vilseledd grupps propaganda och upprättande av fällor för rättroende medborgare." Därefter har nio av de arresterade enligt uppgift släppts.

Med tanke på att Iran inte ger anhängare av bahá'í-tron tillträde till landets universitets- och högskoleutbildningar, är BIHE ett av de viktigaste verktygen för överlevnad och utveckling av bahá'í-samfundet ' i Iran, något som de iranska myndigheterna är väl medvetna om. Gripandena liknar de razzior som inträffade i slutet av 1990-talet, då 36 BIHE-lärare greps, även om de flesta av dem inom kort släpptes.

BIHE-studenter nekas regelmässigt tillträde till högre utbildning, och även yngre BIHE-studenter trakasseras och förföljs på grund av sin tro. BIHE har varit en ovärderlig resurs för unga bahá'íer  genom att ge dem tillgång till högre utbildning, främst genom allt mer underjordiska online-klasser. De fysiska högkvarteren för BIHE har varit inrymda i hemmen hos ett fåtal lärare och professorer (även muslimska sådana), men som någorlunda öppna institutioner har dessa stegvis stängts ned av den islamistiska staten.

Såvitt känt har dessa bahá'í-ledare inte gripits av någon annan anledning än deras religiösa tro, vilket är ytterligare ett bevis för den omfattande förföljelse av religiösa minoriteter som pågår i Iran. Genom att förhindra BIHE:s verksamhet, förvägrar den iranska staten bahá'í-ungdomarnas grundläggande rätt till utveckling, vilket strider mot en grundläggande princip i FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Med tanke på efterfrågan på en utbildad befolkning i en alltmer globaliserad värld och även ökade krav på högre utbildning på den iranska arbetsmarknaden, är utestängningen av bahá'í-troende från högre utbildningar tillsammans med t.ex indragning av pensioner för äldre bahá'íer ytterligare ett medel för den iranska staten att marginalisera och kväva bahá'í-tron utan att behöva ta till tortyr, avrättningar, rivning av bostäder och annat traditionellt våld.

KÄLLA: The Muslim Network for Bahá'í Rights

Sveriges Television (SVT) vill ut med sina TV-kanaler på nätet så fort som möjligt. Och när detta är gjort kan varje svensk dator ses som en tv-mottagare, och därmed ska licenspengar betalas, oavsett om den som surfar går in på SVT:s webbplats eller ej.

Denna nyhet har retat gallfeber på många svenskar. Många har haft tillgång till Internet i 15 år vid det här laget, och så kommer SVT och lägger ut sina kanaler och har mage att ta ut en slags skatt av svenskarna för detta. Vem har bett SVT att börja sända teve på nätet? frågar nog sig många.

Riktigt vad som är sant när det gäller detta vet jag inte. Detta ska uppenbarligen inte drabba dem som redan betalar TV-licens för en TV. Men de smarta människor som lyckas leva billigare genom att avstå från fast telefoni, TV- och radioapparater osv drabbas. Det finns dessutom inget sagt om hur hög public service-avgiften för just datorer ska vara. Kanske blir den högre än för en TV-apparat, kanske blir den lägre.

Jag anser att public service behövs. Public service-radio och -teve har påverkat mig och mitt liv ganska mycket när jag tänker efter. Jag upptäckte reggaemusiken, som jag fortfarande älskar, genom att P3 under 1970-talet sände program i bästa folkbildningsanda om den nya musiken. Med massor, massor av information, som jag har svårt att tänka mig att en kommersiell radiostation skulle ha gjort. I USA  sände knappt någon av landets tusentals kommersiella radiostationer någon reggae alls förrän efter Bob Marleys död i maj 1981. Och nu har under en längre tid danskarna gjort den ena högkvalitativa TV-serien efter den andra. Serier som Livvakterna hade inte kunnat göras utan samarbete och riskfördelning mellan de nordiska public service-bolagen.

Den 7 januari skrev Dagens Nyheter:

Redan i dag erbjuder flera kanaler sina tittare möjligheten att se på enstaka program på internet. Men det ger inte Radiotjänst rätten att ta ut tv-avgift av datorinnehavaren eftersom datorn inte definieras som en tv-mottagare, enligt ­lagen om finansiering av radio och tv. Det som krävs för att datorn ska förvandlas till en tv-apparat är att någon kanal börjar sända hela sitt kanalutbud över internet. I samma ögonblick som det sker blir datorn en tv och avgift kan tas ut.

Men enligt Linus Larsson på Computer Sweden har SVT haft möjligheten att låta alla sina kanaler sända via webben sedan 2008, men av någon anledning tvekat.  Den 22 februari skriver Larsson på tidningens webbplats:

  Datorer har i flera år kunnat ses som tv-apparater som man måste betala licens för. Förändringen gick obemärkt förbi 2008, när formuleringen ändrades från apparater som är ”avsedda” för att ta emot tv-sändningar till att omfatta de som ”kan ta emot” sändningarna. Den tidigare formuleringen avser tv-apparater. Den senare även datorer.

Skillnaden? En dator (även utan tv-kort) kan ta emot en tv-sändning, om den börjar sändas via webben. Någon sådan sändning har SVT inte startat, trots att det fanns långt framskridna planer på fullständiga, strömmande kanaler på webben via ett schweiziskt bolag. Kanske bromsades planerna just för att de över en natt skulle förvandla varenda dator i Sverige till en licenspliktig tv i Radiotjänsts ögon.

Situationen är märklig: SVT bromsar en bra tjänst, hela utbudet direktsänt på nätet, eftersom det skulle uppröra dem som är mest it-vänliga.

Det skulle vara illa om privata och offentliga arbetsplatser skulle tvingas betala licens för varje dator som personalen där har som arbetsredskap.Tänk bara på en kommunal socialförvaltning som redan idag kämpar för att få pengarna att räcka till äldreomsorgen, en skolförvaltning som  har stora budgetunderskott, eller ett sjukhus som vänder och vrider på slantarna. Dessa leverantörer av omsorg, utbildning och vård har olika kategorier av anställda, och som har en dator eftersom det behövs för att de ska kunna sköta en del av sitt arbete. Personalen kommer knappast att sitta och följa TV-serier under arbetstid. Men om SVT får som de vill kommer barngrupperna att bli större på dagis, vårdavdelningar stängas på sjukhus, antalet lärarledda lektioner att minska. I den privata sektorn kan företag som behöver många datorer komma att slås ut.

SVT förhandlar uppenbarligen med  det schweiziska företaget Zattoo, som redan webbsänder bland annat BBC och CNN. Men frågan, som även fått riksdagsledamöter att gå i taket, kommer säkert att utredas grundligt flera gånger om av olika myndigheter och prövas av olika domstolar.

Hushållen kommer däremot inte att påverkas särskilt mycket. Det är trots allt få som saknar TV-apparat (även om hela 10 procent av svenskarna uppger till Radiotjänst i Kiruna att de inte har någon TV).

När jag satt och funderade över framtidens TV för 15 år sedan, ville jag ha en jättekorg med alla TV-program och filmer som finns och sänds i de svenska kanalerna. TV-licensen, reklamen, eller avgifterna till Canal+ och TV1000 skulle bort. I stället skulle jag få välja bland tiotusentals filmer och program och bara betala för det jag verkligen ser.  Och om jag stängde av TV:n ofta skulle jag spara pengar på samma sätt som elräkningen blir lägre om  jag släcker lampor och annat i hemmet för att göra av med mindre ström.

Det finns en koppling till bahá'í-tron i mitt tänkande. Där säger man: avskaffa nationerna och satsa på människorna! Och när det gäller TV tänker jag: avskaffa TV-kanalerna och satsa på programmen! I övrigt är jag urled på denna fixering vid upphovsrätten. Svårast är det att den varierar så mycket från land till land. Sverige har en av de strängaste lagstiftningarna, vilket bl.a tydligt syns på Wikipedia där nästan varenda artikel saknar foton eller andra illustrationer. Ibland leder denna upphovsrättslagstiftning till nästan komiska situationer. Artister vill synas, bl.a i Wikipedia, men trots att både wikipediaartikeln och artisten tjänar på att artikeln har en bild på artikeln är det mycket svårt att verkligen förse artikeln med en bild på artisten. Fotografens ekonomiska och konstnärliga upphovsrätt skyddas till 110 procent, detta trots att wikipediaskribenten bjuder på sin tid och sitt kunnande helt gratis och dessutom helt och hållet avsäger sig sin upphovsrätt. För så fungerar Wikipedia: det som finns där i form av text, bild och ljud tillhör ingen.

Jag skrev en gång en artikel om en halvkänd författare. Författaren gav mig bilder på sig själv som han hade betalat en fotograf för att ta. Jag kunde alltså förse artikeln med en bild. Men den plockades nästan genast bort av Wikipedias byråkrater (de heter så, det är inget skällsord utan en beteckning på wikipedister som tar hand om vissa administrativa uppgifter). Orsaken var att fotografen fortfarande hade upphovsrätt. Möjligen inte en ekonomisk sådan, men väl en konstnärlig. Wikipedia krävde ett brev, ett mejl eller något liknande från fotografen där denne uttryckligen avsade sig all ekonomisk och konstnärlig upphovsrätt. Hur lätt är det att fixa något sådant när fotografen kanske har flyttat till ett annat land?

Jämför detta med tusentals människor som skriver miljontals program för att sedan skänka dem till mänskligheten. Tänk på Open Office. OpenOffice.org har öppen källkod  och är helt fritt att använda. Utvecklingen sker med frivilliginsatser. Det är möjligt att donera pengar till utvecklarna, men programvaran är i sig helt kostnadsfri. Och tänk på hur många miljoner Sveriges kommuner och landsting skulle kunna satsa på vård och omsorg i stället för att betala dyrt för varje licens de köper för Microsoft Office.

Vindeln vill inte gå ihop med Umeå

är en rubrik i tisdagens webb-VK. I Vindelns kommunfullmäktige i måndags (22 feb 2010 ) röstade 21 , av de totatl 31 folkvalda ledamöterna nej till att Vindelns kommun ska gå ihop med Umeå kommun. Debatten var lång, och vi kommer säkert att få höra den igen. För det är ett faktum att ingen av de fem små kommunerna Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln och Robertsfors – vilka redan har ett långt gånget samarbete med Umeå i den så kallade Umeåregionen – sjunger på sista versen. De har varken ekonomi eller en ung befolkning, något som de flesta vet att det krävs för att en kommun, åtminstone teoretiskt, ska gå i konkurs. En kommun som borde vinna framöver är emellertid Nordmaling, som länkas ihop med Umeå genom Botniabanan.

För ett tiotal år sedan gjordes en opartisk utredning som skulle besvara frågan om kommundelen Holmsund/Obbola kunde bryta sig ut ur Umeå för att bilda en egen kommun. Utredningen handlade givetvis också om Umeå skulle klara en skilsmässa. Utredarna kom fram till att kommunen Holmsund-Obbola inte skulle bära sig ekonomiskt som egen kommun. Och Holmsund-Obbola har trots allt en större befolkning än många av Umeås grannkommuner.

På nyårsaftonen 2009 hade Umeå 114.075 invånare efter en ökning med 1.347 personer under 2009. Det föddes 1.493 bebisar i Umeå medan 828 personer avled, vilket gav ett födelseöverskott på 665 personer. Flyttningsnettot (inflyttade minus utflyttade) var 420 personer gentemot det egna länet. men -416 personer gentemot Sverige. Umeå fortsätter att suga upp unga människor från det egna länet (Västerbottens), men förlorar människor till Sverige som helhet. Invandring minus utvandring gav ett netto på 679 personer. Folkökningstalen för 2009 är en trend som hållit i sig i många år nu. Det är helt klart så att Umeå dränerar övriga länet, och även grannlän i norra och mellersta Norrland på människor, och det handlar i huvudsak om unga vuxna. Umeås argument har alltid varit att om Umeå inte haft sitt universitet, skulle de unga ha försvunnit till Stockholm, Göteborg, Uppsala eller Lund i stället. Glädjande är att Umeå även genererar människor av egen kraft, att det föds mycket fler bebisar än det dör folk. Men helt av egen kraft är det inte, eftersom det även är de unga människor som kommit från övriga Norrland och utlandet för något eller några år sedan som får barn.

Jag beställde för omkring tio år sedan ut siffror som visade att 54 % av umeborna var födda i någon annan kommun än Umeå. Om man även definierar deras barn som inflyttare är det över 80 % som inte är genuina umebor. Färre än 1.000 personer är ättlingar till de människor som bodde i Umeå före stadsbranden 1888. Detta är onekligen en ny stad med nytt blod. Och det kanske är bra. När jag har talat med människor i Nordmaling, Holmsund, Örnsköldsvik, Skellefteå m.fl orter som var unga och ute i svängen på 1950- och 1960-talen så säger de alla att de inte gillade umeborna, som var malliga och allmänt otrevliga. Idag uppfattas inte umeungdomar så. Dialekten i Umeå har också förändrats. Många gymnasieungdomar och universitetsstuderande som är födda i Umeå talar en slags rikssvenska som är svår att placera, men tankarna går definitivt inte till Norrland. De låter som nyhetsankare på Rapport och Aktuellt som jobbat bort sina barndomsdialekter, men de uttalar bokstäver som R och H mycket tydligare än dessa. Be dem säga ordet "ihopskramlat" så förstår ni vad jag menar.

Det är okänt hur många människor som egentligen bor i Umeå. Det beror på att alla som kommer hit dröjer med att skriva sig i Umeå. Enligt undersökningar handlar det i runda tal om drygt 6.000 personer. Så egentligen är vi över 120.000 som bor här.

Men jag är ingen anhängare av tesen att befolkningsexpansion är lika med expansion på alla andra områden. Vad gäller ekonomin sade Umeås förre budgetschef en gång att det bästa är om en kommun har exakt lika många invånare varje år. Då är det lätt att planera. Då är det inte brist på dagis och skolor i vissa stadsdelar medan det saknas barn för att fylla daghemmen och skolorna i andra områden. När det gäller brottsligheten är Umeå fortfarande en lugn stad, men vi som bott här sedan 1980-talet har ändå kunnat se en skrämmande utveckling. När vi flyttade hit fick vi höra att vi (i genomsnitt) skulle få tre cyklar stulna per decennium. Över tre fjärdedelar av cyklarna skulle stjälas pga alkohol, dvs cykeltjuvarna var andra ungdomar som behövde ett fortskaffningsmedel för att ta sig hem från krogen.

Idag läser vi i tidningarna om väpnade rån som begås av 16-åringar. Vi vet att det finns en organiserad brottslighet i stan. Bomber har detonerat och lemlästat människor. Alla typer av narkotika finns i stan, och utanför vissa av Umeås högstadieskolor och gymnasier står försäljarna helt ogenerat. Det förekommer utpressning mot restauranger och butiker. Det finns närmare 100 kvinnor som har sin största inkomst i prostitution. Kommunledningens kollektiva och oantastliga mål är att Umeå ska nå upp till 150.000 invånare. Jag undrar dels hur det kommer att se ut då. Jag tycker också att det är fantasilöst att ha ett visst invånarantal som mål.

Vad vill då människorna ha hellre än att vara 150.000 stycken? Det är enkelt. Jag kan illustrera det med följande klipp ur låten "Solidarity", skriven av STEVEN VAN ZANDT och ofta framförd av gruppen BLACK UHURU (Reggaearrangemang):

Everybody wants the same thing, don't they?
Everybody wants a happy end
They wanna see the game on Saturday
They wanna be somebody's friend

Everybody wanna work for a living
Everybody wants their children warm
Everybody wants to be forgiven
They want a shelter from the storm

Look at me, I ain't your enemy
We walk on common ground
We don't need to fight each other
What we need, what we need

Solidarity, solidarity
Solidarity, solidarity

Nobody likes to ask for money
Somebody likes to play the clown
Nobody likes to wait in a long line
Nobody likes being pushed around

Everybody wants their family protected
They wanna express themselves
Everybody wants to live forever

En sista sak jag vill påpeka när det gäller Norrland, säsrskilt inlandet, är att kommunerna måste överleva, människor måste välja att bo kvar där, och att infrastrukturen måste bevaras. För om jorden drabbas av en klimatchock med kraftigt stegrad värme, översvämmade kuster och ökenspridning till och med i södra Europa – är det i stort sett bara till Finland, Sverige, Norge och Kanada de kan flytta. Under Rysslands permafrost finns Metan och en rad andra gaser – många mycket giftiga – som börjar sippra ut när den eviga tjälen där släpper. Vi får se hur länge det tar för Italien, Grekland, Frankrike, Spanien, Portugal och möjligen Albanien, Serbien, Makedonien, Bosnien, Montenegro, Turkiet, Libanon och Israel att de i nuläget måste pumpa in miljarder euro i Vindeln, Dorotea, Norsjö, Storuman, Härjedalen och andra kommuner i norra Fennoscandia för att deras barnbarn och barnbarnsbarn ska bosätta sig där.