What is a fracking space opera?

Jag stötte på begreppet i går. Eller var det i förrgår?  En artikel utan källor på Wikipedia som klassade science fiction-serier som Star Trek, Deep Space Nine, Stargate Universe, Babylon 5, Battlestar Galactica, Caprica som rymdoperor. Ordet är givetvis nedsättande. För vem upplever såpoperor och doku-såpor som något intelligent? Inte Stefan Back i alla fall.

Vad är i så fall äkta science fiction om man drar ifrån de s.k rymdoperorna?

Det är hårda tider för TV-serier. Jag vet inte hur stor vinst de måste generera för att inte läggas ned. Ryktet gör nu gällande att Caprica, en avknoppningsserie av Battlestar Galactica har lagts ned efter ungefär en och en halv säsong. Jag har sett de åtta första avsnitten, och jag gjorde det i sträck eftersom det inte gick att sluta att titta. Serien handlar om livet på planeten Caprica och de teknologiska, sociala och psykologiska omständigheter som gör avatarerna i en förvrängd virtuell version av Caprica City allt mer lika levande människor. Två sörjande pappor som bägge förlorat sina döttrar i en terroristattack tar kontakt med sina respektive döttrars avatarer som finns kvar i spelet även om de två tjejer som styrde dem är döda.

Och så lyckas en av avatarerna bryta sig ut och ta plats i en robot – den första cylonen. (I serien Battlestar Galactica utrotar dessa cyloner 15 miljarder människor på Caprica plus elva planeter till genom en samordnad kärnvapenattack. För övrigt är Amiral Adama, som är drygt 60 år i Battlestar Galactica en liten pojk i Caprica). Det hade varit intressant att följa flera säsonger av Caprica och se hur väl de skulle ha lyckats väva ihop de båda historierna. Dessutom är vi här på planeten Jorden bara 20-25 år efter Caprica vad gäller interaktiv informationsteknologi.  Jag hade gärna sett serien utforska ämnet grundligt. Är det ogudaktigt om människorna alltmer börjar umgås med varandra via sina avatarer i stället för att träffas på riktigt? 

Och nu, en lista.

Bästa science fiction-filmerna och deras regissörer detta årtusende

Star Trek (2009) – J. J. Abrams        9,5
Avatar – (2009) – James Cameron    9,5
Minority Report (2002) – Steven Spielberg        9,0
District 9 (2009) – Neill Blomkamp        9,0
Inception (2010) – Christopher Nolan    8,5
Children of Men (2006) – Alfonso Cuarón        8,0
Världarnas krig (2005) – Steven Spielberg    7,5
Moon (2009) – Duncan Jones    7,5
Mission to Mars (2000) – Brian De Palma    7,0
A.I Artificiell intelligens (2001) – Steven Spielberg    7,0
Solaris (2002) – Steven Soderbergh    7,0
Serenity (2005) – Joss Whedon    7,0
V för Vendetta (2006) – James McTeigue    7,0
Donnie Darko (2001) – Richard Kelly    6,5
Eternal Sunshine of the Spotless Mind (2004) – Michel Gondry    6.5
WALL-E. (2008) – Andrew Stanton    6,5
Pitch Black (2000) – David Twohy    6,0
K-PAX (2001) – Iain Softley    6,0
Cubic (2002) – Kurt Wimmer    6,0
The Fountain (2006) – Darren Aronofsky        6,0
The Mist (2007) – Frank Darabont        6,0
Star Wars: Episod III - Mörkrets hämnd (2005) – George Lucas    5,5
The Prestige (2006) – Christopher Nolan    5,5
Närkontakt - The Fourth Kind (2009) – Olatunde Osunsanmi    5,5
Vägen (2009) – John Hillcoat    5,5
Monsters (2010) – Gareth Edwards    5,5
Avalon (2001) – Mamoru Oshii        5,0
Sunshine (2007 – Danny Boyle    5,0
The Man from Earth (2007) – Richard Schenkman    5.0
Watchmen (2009) – Zack Snyder    5,0

Kärlek mellan människorna leder till kärlek mellan nationerna. Detta leder i sin tur till ett permanent tillstånd av fred.  Älskar vi varandra så tillber vi Gud, så enkelt är det. Som jag ser det beskrivs denna universella kärlek och förståelsen för att vi alla är väldigt lika varandra inom den internationella reggaemusiken, i den sub-genre som med tiden döpts till roots reggae. Inte inom någon annan musiktyp handlar så många låtar om Guds härlighet. Under 1970-talet drog en mängd artister och medföljande rastafariälste från Jamaica ut i världen på turnéer, och de upptäckte att reggaen inte bara tilltalade mäniskor med ursprung i Afrika. Först var det vita fans i alla åldrar i Europa som kom i tusental till konserterna och som köpte skivorna. De jamaicanska reggaeartisterna var minst sagt förvånade över att vita människor i välfärdsländer tog reggaen till sina hjärtan. Sedan erövrade reggaen Nordamerika, Latinamerika, Afrika, Mellanöstern, östra Asien, Australien och övriga Oceanien och slutligen östra Europa efter kommunismens fall.

En vän till mig brukar säga att det som är sant och riktigt överlever medan det som är lögn och bara handlar om att utnyttja andra människor dör. Idag, efter 40 år, har reggaen, som kommer från ett u-land med 2,5 miljoner invånare, erövrat hela världen. Den finns inte bara på musikalbum och konserter – den finns i vardagen runt alla människor på jorden: i reklamfilmer, i filmer och TV-serier, på idrottsarenor, på kurser och studiecirklar. Och världen har erövrat reggaen. Det finns inget kvar av den rasistiska attityd mot vita som fanns hos de rastafari-troende under 1970- och 1980-talen.

Det finns inga musikfestivaler som är så befriade från konflikter och publikbråk som reggaefestivaler. På reggaefestivalerna är människorna snälla mot varandra.

Ibland kan man få för sig, om man lyssnar på texten, att en reggaeartist med dreadlocks koverterat från rastafarI till bahá'í. Men så är det inte. Det handlar i stället om att alla religioner i grund och botten är lika. 

Jag har faktiskt inte riktigt klart för mig hur det ska fungera för oss boende i Tomtebo, och Innertavle för den delen, när det stora rondelbygget drar igång vid värmeverket. Denna korsning – som alltså ska byggas om till rondell när Kolbäcksvägen ska bli E4 –    är överbelastad redan idag, vid rusningstiderna (som är olika på vardagar och helger). Hur kommer det då inte att bli när rondellbygget drar igång? Tomtebo är nog den enda stadsdelen som bara har en utfart/infart i förhållande till Umeå i riktning mot centrum.  Trafikverket uppmanar i en broschyr människorna att ta en alternativ väg till jobbet eller stormarknaden, men för dem som bor i Tomtebo är i så fall alternativet att ta Yttertavlevägen förbi Holmsjön till Holmsund eller att köra upp till Täfteå och köra genom skogen mot E4 söder om Sävar.

Det krävs en karta för att åskådliggöra detta. Den röda stjärnan markerar den korsning som ska bli rondell, och den röda vägen är Kolbäcksleden, ny E4.  Den blå vägen är Tomtebovägen som löper intill en stadsdel i tillväxt (området är större än vad denna Internetkarta visar). Det finns alltså inga andra utfarter från Tomtebo än genom stjärnan/rondellbygget. Köerna på själva Tomtebovägen kommer att vara halvkilometerlånga i vissa faser av rondellbygget. Det krävs att de som tar bilen lär sig kugghjulsprincipen, annars kommer de som ska svänga ut från Älvans väg och de andra vägarna inifrån Tomtebo som mynnar ut på Tomtebovägen att bli stående där.

Jag trodde ett tag att en ny väg skulle byggas från Tomtebovägen, runt Carlshem, så att den skulle utmynna i den befintliga gata som går förbi Statoil och ut på Kolbäcksvägen. Men det hade jag fått om bakfoten.

Jag har även ett minne från någon av de katastrofövningar som länsstyrelsen och räddningstjänsten hållit att det måste finnas alternativa evakueringsvägar. Om man antar det osannolika (som man alltid gör på dessa övningar) att en tankbil med någon form av giftig gas kraschar och börjar läcka någonstans närmare Täfteå, och vinden blåser mot Tomtebo och stadsdelen inte går att evakuera så... Jag har för mig att man inte får bygga sådana dödsfällor, men jag kan ha fel.

Det skulle gå att ordna en alternativ utfart om bussgatan genom Carlslid och förbi OK öppnas tillfälligt under rondellbygget. På den andra kartan här nedan är den gula vägen (Tomtebovägen) till för personbilar. De gröna stumparna är reserverade för bussar. Gatan genom Carlslid (mitt emot Älvans väg, grönfärgad under den orange blixten) byggdes 1994  om så att persobilar inte kan ta sig fram där. Det gjordes av hänsyn till de boende i villorna på Carlslid, som annars skulle ha drabbats av det våldsamt ökade antalet personbilar som den växande stadsdelen Tomtebo skulle föra med sig.

Kartan visar dessutom att de boende på Tomtebo inte har någon väg där personbilar har rätt att köra genom stadsdelen, t.ex från Älvans väg till Vittervägen eller Sjöfruvägen. Den gröna vägen genom Tomtebo – Vättarnas allé – får endast trafikeras av bussar. Visst förstår jag den goda tanken bakom detta, men det är också en orsak till att bilisterna tvingas ut på Tomebovägen som kommer att korkas igen under rondellbygget. 

"DÖDENS GENVÄG"

Den orange blixten har jag lagt in i kartan för att visa på ett problem som Tomtebo har haft sedan starten. Det är nämligen så att det inte finns någon gångtunnel under Tomtebovägen så att fotgängare och cyklister kan ta sig från Älvans väg till Mineralvägen och OK/Q8 på andra sidan. (Till saken hör att Tomtebo saknar en riktig livsmedelsbutik, så folk går till OK/Q8. Dessutom har tomtebobarn från 6:an upp till 9:an under flera år tvingats gå i skolan på Ålidhem, under ett år från 5:an.) Det finns faktiskt en tunnel för den lätta trafiken 300 meter söderut på kartan. Men 90 procent av fotgängarna, cyklisterna och mopedisterna väljer inte den tunneln. De utsätter sig i stället för livsfara genom att kryssa mellan bilarna för att ta sig över den hårt trafikerade Tomtebovägen från Ålvans väg till Mineralvägen och vice versa. Det finns alltså inget övergångsställe här heller, men när vuxna fotgängare går över här så gör barnen det också. Det har varit några påkörningar och sjukhusvistelser, men ännu ingen dödsolycka.

Gör gärna ett studiebesök på denna plats, en av de farligaste i Umeå. Ni kommer att få se ensamma små barn, föräldrar med barn och barnvagnar, hundägare och andra vuxna, cyklister i alla åldrar, till och med gamlingar med rullatorer, sicksacka mellan bilarna som oftast håller 70 km/h trots att det är 50 på platsen. Orsaken till detta fenomen får någon annan räkna ut. Visst bor de flesta i höghusen längs Älvans väg, men att riskera sitt liv för att slippa gå 600 meter längre för att ta sig till OK/Q8 för att köpa mjölk eller godis kan man inte göra. Ens egna handlingar påverkar nämligen andra. När vuxna rusar över vägen under en tillfällig trafiklucka, då tar barn som ser det efter. Den bilist som kör ihjäl någon får sitt liv förstört.

Som jag ser det måste  Umeå kommun bygga en gång- och cykeltunnel under Tomtebovägen mellan Älvans väg och Mineralvägen.

Vindeln vill inte gå ihop med Umeå

är en rubrik i tisdagens webb-VK. I Vindelns kommunfullmäktige i måndags (22 feb 2010 ) röstade 21 , av de totatl 31 folkvalda ledamöterna nej till att Vindelns kommun ska gå ihop med Umeå kommun. Debatten var lång, och vi kommer säkert att få höra den igen. För det är ett faktum att ingen av de fem små kommunerna Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln och Robertsfors – vilka redan har ett långt gånget samarbete med Umeå i den så kallade Umeåregionen – sjunger på sista versen. De har varken ekonomi eller en ung befolkning, något som de flesta vet att det krävs för att en kommun, åtminstone teoretiskt, ska gå i konkurs. En kommun som borde vinna framöver är emellertid Nordmaling, som länkas ihop med Umeå genom Botniabanan.

För ett tiotal år sedan gjordes en opartisk utredning som skulle besvara frågan om kommundelen Holmsund/Obbola kunde bryta sig ut ur Umeå för att bilda en egen kommun. Utredningen handlade givetvis också om Umeå skulle klara en skilsmässa. Utredarna kom fram till att kommunen Holmsund-Obbola inte skulle bära sig ekonomiskt som egen kommun. Och Holmsund-Obbola har trots allt en större befolkning än många av Umeås grannkommuner.

På nyårsaftonen 2009 hade Umeå 114.075 invånare efter en ökning med 1.347 personer under 2009. Det föddes 1.493 bebisar i Umeå medan 828 personer avled, vilket gav ett födelseöverskott på 665 personer. Flyttningsnettot (inflyttade minus utflyttade) var 420 personer gentemot det egna länet. men -416 personer gentemot Sverige. Umeå fortsätter att suga upp unga människor från det egna länet (Västerbottens), men förlorar människor till Sverige som helhet. Invandring minus utvandring gav ett netto på 679 personer. Folkökningstalen för 2009 är en trend som hållit i sig i många år nu. Det är helt klart så att Umeå dränerar övriga länet, och även grannlän i norra och mellersta Norrland på människor, och det handlar i huvudsak om unga vuxna. Umeås argument har alltid varit att om Umeå inte haft sitt universitet, skulle de unga ha försvunnit till Stockholm, Göteborg, Uppsala eller Lund i stället. Glädjande är att Umeå även genererar människor av egen kraft, att det föds mycket fler bebisar än det dör folk. Men helt av egen kraft är det inte, eftersom det även är de unga människor som kommit från övriga Norrland och utlandet för något eller några år sedan som får barn.

Jag beställde för omkring tio år sedan ut siffror som visade att 54 % av umeborna var födda i någon annan kommun än Umeå. Om man även definierar deras barn som inflyttare är det över 80 % som inte är genuina umebor. Färre än 1.000 personer är ättlingar till de människor som bodde i Umeå före stadsbranden 1888. Detta är onekligen en ny stad med nytt blod. Och det kanske är bra. När jag har talat med människor i Nordmaling, Holmsund, Örnsköldsvik, Skellefteå m.fl orter som var unga och ute i svängen på 1950- och 1960-talen så säger de alla att de inte gillade umeborna, som var malliga och allmänt otrevliga. Idag uppfattas inte umeungdomar så. Dialekten i Umeå har också förändrats. Många gymnasieungdomar och universitetsstuderande som är födda i Umeå talar en slags rikssvenska som är svår att placera, men tankarna går definitivt inte till Norrland. De låter som nyhetsankare på Rapport och Aktuellt som jobbat bort sina barndomsdialekter, men de uttalar bokstäver som R och H mycket tydligare än dessa. Be dem säga ordet "ihopskramlat" så förstår ni vad jag menar.

Det är okänt hur många människor som egentligen bor i Umeå. Det beror på att alla som kommer hit dröjer med att skriva sig i Umeå. Enligt undersökningar handlar det i runda tal om drygt 6.000 personer. Så egentligen är vi över 120.000 som bor här.

Men jag är ingen anhängare av tesen att befolkningsexpansion är lika med expansion på alla andra områden. Vad gäller ekonomin sade Umeås förre budgetschef en gång att det bästa är om en kommun har exakt lika många invånare varje år. Då är det lätt att planera. Då är det inte brist på dagis och skolor i vissa stadsdelar medan det saknas barn för att fylla daghemmen och skolorna i andra områden. När det gäller brottsligheten är Umeå fortfarande en lugn stad, men vi som bott här sedan 1980-talet har ändå kunnat se en skrämmande utveckling. När vi flyttade hit fick vi höra att vi (i genomsnitt) skulle få tre cyklar stulna per decennium. Över tre fjärdedelar av cyklarna skulle stjälas pga alkohol, dvs cykeltjuvarna var andra ungdomar som behövde ett fortskaffningsmedel för att ta sig hem från krogen.

Idag läser vi i tidningarna om väpnade rån som begås av 16-åringar. Vi vet att det finns en organiserad brottslighet i stan. Bomber har detonerat och lemlästat människor. Alla typer av narkotika finns i stan, och utanför vissa av Umeås högstadieskolor och gymnasier står försäljarna helt ogenerat. Det förekommer utpressning mot restauranger och butiker. Det finns närmare 100 kvinnor som har sin största inkomst i prostitution. Kommunledningens kollektiva och oantastliga mål är att Umeå ska nå upp till 150.000 invånare. Jag undrar dels hur det kommer att se ut då. Jag tycker också att det är fantasilöst att ha ett visst invånarantal som mål.

Vad vill då människorna ha hellre än att vara 150.000 stycken? Det är enkelt. Jag kan illustrera det med följande klipp ur låten "Solidarity", skriven av STEVEN VAN ZANDT och ofta framförd av gruppen BLACK UHURU (Reggaearrangemang):

Everybody wants the same thing, don't they?
Everybody wants a happy end
They wanna see the game on Saturday
They wanna be somebody's friend

Everybody wanna work for a living
Everybody wants their children warm
Everybody wants to be forgiven
They want a shelter from the storm

Look at me, I ain't your enemy
We walk on common ground
We don't need to fight each other
What we need, what we need

Solidarity, solidarity
Solidarity, solidarity

Nobody likes to ask for money
Somebody likes to play the clown
Nobody likes to wait in a long line
Nobody likes being pushed around

Everybody wants their family protected
They wanna express themselves
Everybody wants to live forever

En sista sak jag vill påpeka när det gäller Norrland, säsrskilt inlandet, är att kommunerna måste överleva, människor måste välja att bo kvar där, och att infrastrukturen måste bevaras. För om jorden drabbas av en klimatchock med kraftigt stegrad värme, översvämmade kuster och ökenspridning till och med i södra Europa – är det i stort sett bara till Finland, Sverige, Norge och Kanada de kan flytta. Under Rysslands permafrost finns Metan och en rad andra gaser – många mycket giftiga – som börjar sippra ut när den eviga tjälen där släpper. Vi får se hur länge det tar för Italien, Grekland, Frankrike, Spanien, Portugal och möjligen Albanien, Serbien, Makedonien, Bosnien, Montenegro, Turkiet, Libanon och Israel att de i nuläget måste pumpa in miljarder euro i Vindeln, Dorotea, Norsjö, Storuman, Härjedalen och andra kommuner i norra Fennoscandia för att deras barnbarn och barnbarnsbarn ska bosätta sig där.

Kanske räcker det inte med två världskrig. Kanske måste vi uthärda en klimatkatastrof också?

Då kanske vi äntligen få en identitetsförskjutning där den nationella identiteten underordnas den globala, och en global identitet där mänskligheten blir redo att frigöra sig från nationella egenintressen för att i första hand se till mänskligheten som en helhet.

Berlinske Tidende recenserar klimattoppmötet i Köpenhamn så här:

"Toppmötets förtopp var så farsartat att man under tiden det pågick var tvungen att fråga sig om det överhuvudtaget gått upp för FN:s medlemsländer hur allvarlig situationen är. Under toppmötet upplevde vi en nationell egoism som hör hemma i en annan tid, kryddad av ett FN-system som är så svårmanövrerat att folk med onda avsikter kunde utnyttja det till det yttersta för att sabotera mötet."

Det finns alltså ingen enhet, ingen konsensus. Ändå menar andra bedömare att det är konsensustanken det är fel på:

"Den svaga klimatöverenskommelse som blev resultatet i lördags av två veckors intensiva förhandlingar i Köpenhamn visar sårbarheten i ett system som bygger på konsensus - samstämmighet - och kan ge FN en svagare roll framöver, menar bedömare. (...) FN-beslut måste normalt fattas med enhällighet. (...) Enhällighetsregeln hade dock kunnat helt strypa konferensen, och bara genom att låta ett mindre antal i toppledare hamra fram en sluttext kxmde FN förhindra ett totalt sanunanbrott. (TT-AFP-REUTERS i Västerbottens-Kuriren måndagen den 21 december 2009)."

Det är dessutom svårt att förstå vilken framtid de demonstrerande massorna utanför toppmötesområdet vill ge till sina barn och barnbarn. Förstår de inte att globalisering i sig inte behöver vara något ont? Det handlar inte om att ett tiotal jättelika företag ska ta makten över jorden, utan att var och en av oss blir världsmedborgare i stället för nationalister. Tyvärr verkar inte demonstranterna vara intresserade av att utrota nationalismen inom sig själva, och stödja de ledare som ändå försöker hitta lösningar genom att träffas, i Mexico nästa gång. Det är lobbyisterna med sina särintressen som är den verkliga fienden, om det nu finns någon.

Vi har för länge sedan passerat måttlighetens gränser. Idag, på julaftonen 2009, läser jag i en debattartikel skriven av Eva Christina Nilsson, generalsekreterare för Svenska missionsrådet:

"Jag har lärt mig att jag sällan kan – eller vill – agera helt på egen hand. För de utmaningar jag ser är inte mina egna problem. Det är hunger och klimat, utmaningar som kräver global samverkan. Som kräver politiskt mod och visionen om ett samhälle och ett jordklot där alla får plats. Ett givande och ett tagande. Inte egoism och misstänkliggöranden, utan en insikt om behovet av ömsesidighet."

Det låter som ett citat från någon bok om den framtida världsordning som Gud uppenbarade för Bahá'u'lláh. Hur många gånger har jag läst något liknande? Tusentals gånger?

Om det bara hängde på detta skulle vi fördubbla antalet bahá'íer i Sverige. Det finns idag många som definierar nationalismen som ett problem, som ett av mänsklighetens största problem.

Men bahá'í är ju även en religion. Det kan vara svårt att ta till sig att en iranier på 1800-talet spred Guds budskap till dagens människor, oavsett om man tror att Maria födde en son åt Gud, att Muhammad var den siste profeten eller om man är ateist och humanist. Men att det globala tänkandet måste ersätta det nationella borde alla vara överens om, även de demonstrerande massorna som ville framföra vad de nu ville framföra till världens ledare.

Jag, som är bahá'í-troende, ser tyvärr hur det som Bahá'u'lláh varnade för åren 1867 - 1870 håller på att ske. "Civilisationen, kommer om den tillåts överskrida måttlighetens gränser att förorsaka människorna stor olycka", skrev Bahá'u'lláh. Det som man då mest fruktade var krig som var ännu större än de som begränsades till en kontinent, som napoleonkrigen. Men givetvis är en rovdrift på planetens resurser också att överskrida måttlighetens gränser. Med råge.

"Den tid måste komma då det tvingande behovet av att hålla en bred, allomfattande sammankomst av människor kommer att allmänt inses. Världens härskare och konungar måste bevista den och måste, då de deltager i dess överläggningar, överväga de vägar och medel som kan lägga grunden för världens Stora fred bland människorna. En sådan fred kräver att stormakterna beslutar sig för att inbördes fullt försonas, så att lugn kan skapas för jordens folk." (Bahá'u'lláh)

Det är som bekant stormakterna som gör FN tandlöst. Och i FN:s säkerhetsråd – det verkliga maktorganet – sitter de nationer som vann 2:a världskriget och det räcker med att ett av länderna lägger in sitt veto så blir ett förslag eller en åtgärd aldrig genomförd. Den största supermakten, USA, kan förstås strunta i FN och dess säkerhetsråd och invadera länder i alla fall.

Enligt bahä'i-tron är den närmaste framtiden för mänskligheten mörk och svår och det upplever vi varje dag, men i ett längre perspektiv är den ljus.

Man talar om en ny guldålder för mänskligheten, en ny civilisation, en global civilisation, där folken är förenade i sina strävanden att läka planeten och mänskligheten samt stoppa alla krig en gång för alla. "Den dagen närmar sig, då Vi skall ha vecklat samman världen och allt som finns däri och ha vecklat ut eri ny ordning i dess ställe", skriver Bahá'u'lláh, liksom "Så starkt är enhetens ljus, att det kan upplysa hela jorden".

En sådan enande process är svår och långsam och kan ligga många århundranden framåt i tiden. Olle Åhs, som gick bort 2008, skriver: "frågan är om vi inte faktiskt behöver genomlida svåra prövningar för att acceptera en sådan identitet. Det skulle i så fall fordra att vi skapade en världsfederation och en världsregering av människor som såg planeten som en enhet - politiker som tänkte i första hand i globala termer."

Sorgligt nog är den övergripande ideologin på vår planet att varje nation med politiker och företag i samverkan ska konkurrera med andra nationer vars företag stöttas av dessa länders politiker. Det finns 150 länder med 150 näringslivsministrar med 150 Saab-företag att rädda. Faktum är att företagen har kommit längre med globaliseringen än politiker och vanliga människor. Coca Cola och MacDonalds är globala företeelser, och kanske är det därför som ordet "globalisering" är ett fult ord för många unga människor.

Trots allt verkar det som att vi är på väg, att det finns ett embryo till global identitet och att människor faktiskt upptäckt att inget land är en isolerad ö som för handelskrig och en massa annat mot andra isolerade öar. Det finns ett unionsbyggande på kontinental nivå, med EU som förebild, att lära sig framgångar och misstag av. De till synes oöverstigliga utmaningar vi står inför vad gäller klimat och miljö, pandemier och multiresistenta bakterier kan också ses som ett slags stimuli till gränsöverskridande, internationellt samarbete, även om dödsskuggans hand kommer att vila över oss människor i flera århundraden. Bahá'í-uppfattningen är att det kan krävas hot om nästan total utplåning för att mänskligheten ska samlas under enhetens tecken. Men hela mänskligheten kommer inte att utplånas, enligt Bahá'u'lláhs uppenbarelse.

Enhet på arabiska.

För 8000 år sedan levde alla människor i jägar- och samlarsamhällen. Den genomsnittliga tid en människa arbetade per vecka var mindre än 20 timmar. Sedan lärde sig mänskligheten undan för undan djurhållning och jordbruk, och blev bofasta i stället för nomader. Denna förändring förlängde avsevärt arbetstiden, men också risken för överfall och plundring, och snart utsågs personer med en god förmåga att förutse risker och planera försvar till hövdingar. Dessa fick de jägare som givetvis ännu fanns kvar att använda som en styrka som kunde försvara jordbrukare och boskapshållare. "Soldaterna" var förmodligen bara soldater på deltid.

Vi vet att dessa samhällen blev gradvis allt större och hövdingar blev storhövdingar och så småningom kungar. Några av dem röstades fram, men ganska snart blev kungamakten ärftlig. De första stadsstaterna uppkom i Främre Orienten under den tidiga bronsåldern. De mest välkända stadsstaterna –  Lagash, Nippur, Ur och Uruk – fanns i det forntida Mesopotamien där Sumererna levde i olika stadsstater för 5000 år sedan. Majoriteten av världens folk har gått igenom denna utveckling under slutet av stenåldern eller under bronsåldern. Nästa steg var sammanhållna kungariken med småkungar eller feodalherrar som styrde i provinserna. Bönderna var livegna; de fick ett stycke land att odla för sin egen försörjning, men var i första hand skyldiga att arbeta på feodalherrens stora ägor. De fick inte flytta och arbetade mellan 60 och 70 timmar i veckan. De kunde också tvångsrekryteras och tvingas ut i krig som de inte förstod vad det handlade om. I Europa fick vi ett lapptäcke av områden som hade ärvts av den ene eller andre kronprinsen. Spaniens kung regerade exempelvis Spanska Nederländerna (Belgien). De stora sjöfarande länderna – Portugal, Spanien, Holland, England – byggde imperier genom att beslagta länder runtom i världen med lägre teknologisk utveckling och döpa om dessa länder till kolonier. Sedan ledde den teknologiska utvecklingen fram till industrialiseringen, och alltfler fattiga människor från landsbygden flyttade in till städerna för att arbeta i fabrikerna.

Nationalismen – som alltså är den kraft som idag hindrar globala lösningar på mycket allvarliga problem – uppstod i samband med de amerikanska och franska revolutionerna. Dessa nationers erkännande av mänskliga rättigheter gjorde att människorna i staten blev medborgare, inte bara undersåtar, med rättigheter och skyldigheter. Problemet för staterna var att nya idéer och nya ideologier utmanade statens makt. Därför behövde staterna någonting som kunde få folk att fortsätta vara lojala mot staten. Lösningen blev just nationalismen. I det nationalistiska åtgärdspaketet ingick att skapa enhetliga språk, gemensamma kulturella högtider, betona gemensam historia och skapa sammanhållande nationella symboler som t ex nationalsånger, flaggor, representation vid idrottstävlingar, osv. Nationalismen var en lyckad ideologi som bidrog till att nationerna Tyskland och Italien kunde skapas. Men sedan Sovjetunionens sönderfall och kommunismens tillbakagång har alltför många nya nationer skapats. Enbart Jugoslavien delades i sex nya nationer.

Bahá'u'lláhs lösning är att en överstatlig nivå tillskapas med parlament, regering, högsta domstol, försvar, myndigheter, lagstiftning och ekonomiskt system. Detta måste ske frivilligt, men kanske som ett resultat av att nationalismen fört oss till kanten av ett stup. Fortsätter den nuvarande negativa utvecklingsspiralen till slut leder till att mänskligheten har att välja mellan undergång och utplåning å ena sidan och ett Jordens Förenta Stater å andra sidan. Nationerna måste underkasta sig därför att människornas behov av enhet, samgående och sammanhållning är äkta och inte bara en läpparnas bekännelse. Vi kommer alla att vara världsmedborgare bara vi kommer över den här känslomässiga begränsningen "vi och dom".

UPPSNAPPAT

Ja, vi bahá'íer i Umeå blir nu, precis som Västerbottens-Kuriren rapporterar ett lokalt samfund som ingår i Svenska bahá'í-samfundet, som i sin tur är en del av en religion som är spridd till världens alla länder. I stort sett. I det alltmer ateistiska Europa är inte bahá'í någon stark tro, men i takt med att de större, äldre religionerna håller på att vittra sönder kanske bahá'í kan göra sig gällande. Tidigare har vi gått under beteckningen "ideell förening" lokalt, varför vet jag inte riktigt. Det har i alla fall inte med pengar att göra, för både de lokala, de nationella och det Internationella bahá'í-samfundets verksamhet finansieras enbart med medel från samfundsmedlemmar.

När man läser debattartiklar om exempelvis hur svårt det är att i t.exklimatfrågan att omsätta vetenskap till politik, slås man av att det saknas en faktor i resonemanget. En gemensam tro på någonting.

Som det är nu så finns det ett politiskt spel inför de politiska ledarnas träff, som denna gång handlar om koldioxidförhandlingar och som genomför i Köpenhamn.

Presidenter och premiärministrar har varit utsatta för en ganska intensiv lobbying redan innan de kommer för att diskutera klimatfrågor och växthuseffekt. Vetenskapsmännen är inte heller överens, och även dessas verksamhet finansieras av olika intressen. Den enda lösningen på sådana problem är att mänskligheten går samman för att enade ta sig igenom alla problem som väntar.

 
En av de allra äldsta religionerna, den numera nästan utdöda zoroastrismen, betonade starkt ekologin. Enligt asha, den rätta ordningen, att leva "ärligt, att öva barmhärtighetr, att vara renlig  och undfly allt som besmittar, att bruka jorden med varsamhet, att som en förälder sörja för boskapen och som en 100-procentigt trädgårdsmästare bidra till balansen i naturens växt- och djurvärld. Att förstöra den prakt som Gud skapat hörde till det onda, som Zoroastersammanfattade i termen drug: lögn, oordning, kaos, konflikter, rovdrift på naturen, att som en full trädgårdsmästare, ovillig att lära sig någonting, förstöra naturen och på sikt hela planeten. Rovdrift var möjlig redan då, även om det går betydligt snabbare idag. Det viktiga med Zoroasters asha var att människan alltid sågs som en del av den goda ordningen. En lösning där människorna stod utanför ekologin var ingen lösning utan en lögn. Zoroaster hade också den fulla insikten att det är möjligt för människan att förstöra hela sin värld oåterkalleligt. Hans religion, som 

Bahá'í är en religion som föddes tämligen blödande i mitten av 1800-talet i det shia-muslimska Iran. Ordet bahá betyder just prakt, och syftar på den prakt som Gud skapat och på den översinnliga prakt som Skaparen i sig är.

Bahá'í har hela tiden varit en framåtsyftande religion. Det finns faktiskt en manual för hur mänskligheten ska ta sig igenom de stålbad som väntar. Lösningarna beskrivs ganska ingående i böcker som "Civilisationens förnyelse", som man kan beställa via Svenska bahá'í-samfundets hemsida, och det handlar i stort sett om att skapa en demokratisk världsstat med parlament, regering och myndigheter som står över de nationella. Om FN vore ett sådant organ som kunde tvinga alla länder, inklusive supermakter och oljerika diktaturstater, att följa världsfolkmajoritetens beslut skulle mycket vara vunnet.

När Bahá'u'lláh, (1817 – 1892) som grundade bahá'í-tron, började få sina budskap från Gud, var en åtgärd att skriva till världens monarker, presidenter, statsministrar och religiösa ledare. Det stod klart att flera stora krig skulle komma att utkämpas med hundratals miljoner dödsoffer. Bahá'u'lláh manade ledarna att omedelbart tänka om och att sluta att bara se till sina hus och vad deras respektive länder kunde roffa åt sig. Men Bahá'u'lláh spärrades in i en fängelstad norr om Haifa  det som idag är Israel.

Bahá'u'lláhs son 'Abdu'l-Bahá (1844-1921) upprepade varningarna, men till slut kunde han inte göra mer än att skydda de människor som bodde i Haifa/Akko-regionen genom att samla och spara livsmedel, mediciner och andra livsnödvändiga ting. Han adlades senare av engelsmännen för att han hade räddat livet på 10.000-tals nänniskor.

Mänskligheten fick i alla fall två världskrig i det otäckaste sekel som upplevts.

Bahá'í handlar alltid om att varje psykiskt frisk människa har samma mål, förhoppningar och drömmar, och att de mår dåligt och blir bedrövade och sjuka av en värld som förstörs tills nästan ingenting fungerar. Det handlar fortfarande om att mänskligheten ska vara med, måste tillåtas att vara med i processen motenhet och samsyn, och på sikt världsmedborgarskap. Unga människor må tro att de för något slags krig mot oss som är 20-30 år äldre, men sådana motsättningar är bara skenbilder. Är vi inte alla djurrättsaktivister när allt kommer omkring? Det som skiljer människor åt är hur väl de tillämpar och förstår vetenskap och hur långt de har kommit med att känna i anden och därmed känna själslig smärta när någonting är mycket svårt.

Om vi drar en cirkel runt någonting som heter ekologi, klimatsmart och byggande av plusenergisamhällen, måste alla människor ha rätten att ställa sig intill sina systrar och bröder i den cirkeln.

Hur ska vi annars kunna planera för att vi och världen ska kunna överleva en klimatkatastrof eller andra stålbad som väntar? Det duger inte att en sida ställer sig utanför allt ansvar och anklagar den andra för att ha förorsakat katastroferna. Varje liten människa kan göra någonting, och det hon gör spelar stor roll. Men tyvärr finns det för mycket konfliktglädje. Varje tidning menar att konflikter säljer bättre, och därför blåses motsättningar som inte finns upp.

Gud kommer inte till hjälp när öknarna brer ut sig söderöver och hundratals miljoner klimatflyktingar försöker ta sig norrut. Gud har gjort som Gud alltid gjort – Han har redan valt ut en människa till Sin budbärare, och i fallet Bahá'u'lláh var det för första gången i mänsklighetens historia som människorna gjort eller snart skulle komma att göra sådana framsteg på kommunikationsområdet att alla människor kan nås av budskapet i princip samtidigt. Och detta budskap är ett koncept som håller, men ansvaret ligger på oss människor.

Vi bahá'í-troende talar om "Den lilla freden" och "Den stora freden". I det sistnämna fallet handlar det om att hela mänskligheten till slut förstår att det finns en Gud, att det överallt är fråga om samma Gud, och att den enda religion som finns är Guds religion.

Religionen och vetenskapen är enligt bahá'í de främsta verktyg som Gud har gett oss. De behövs för en balanserad utveckling. Men vi bahá'í-troende inser givetvis att det är långt kvar till denna upplysta tid och att någonting måste göras långt innan dess.

"Den lilla freden" är denna lösning. Den innebär slutet på nationalismen och omvärldsfientligheten. En väg är att alla stater på jorden måste bli delstater som sorterar under en världsstat, som dessutom har tvångsmedel till sitt förfogande om något land skulle få för sig att ytterligare äventyra mänsklighetens och planetens framtid. Det skulle bli ett slut på alla diskussioner om att om ni får släppa ut si eller så mycket gifter    så måste vi kompenseras på det ena eller andra sättet. "Den lilla freden" är för oss en manual från Gud för att vi ska klara av de omedelbara världskriser som närmar sig, men så mycket mer med religion

har den inte att göra. Många människor har gjort ett hårt arbete för att göra denna manual begriplig och överskådlig, och den griper in på alla områden som finns. Den finns publicerad på otaliga språk. Läs den och andra nyttiga böcker!  

Ibland är det inte fråga om främslingsfientlighet, xenofobi eller rasism. Roten till det onda är i stället ett samhälle som förhindrar många människor från att uttrycka sig, dvs hindrar dem från att visa för sin omvärld vad de är duktiga på. När samhällssystemet förhindrar dem att utvecklas åt det håll deras anlag pekar mot, tar vissa av dessa människor till fula metoder för att hävda sig. Och de kan till och med vara omedvetna om detta. Rasisten är det obemärkta, förmenade och osynliggjorda barnet i vuxenupplaga. Xenofoben har lärts upp av sjukligt rädda och överbeskyddande föräldrar som hämmat sitt barns bestämmelse och lagt om kursen så att barnet aldrig kan nå sitt slutmål.

Bahá'í-läran har behandlat frågan om att människan måste få utveckla sina förmågor och talanger, hon har rätt att uttrycka sig själv: i denna nya era skall inga klasser eller grupper i samhället favoriseras framför andra, varje individ är av värde för samhället och favoriseras framför andra, varje individ är av värde för samhället och har undervisning har liknats vid trädgårdsskötsel, vid hur den naturliga ohämmade vildmarken kan uppodlas till ordnad skönhet. Undervisning kan inte förändra karaktärer, vilka alla är olika, men den kan hjälpa dem att utvecklas till sina yttersta förmågor.

Även den vuxne rasisten kan förändras, och eftersom något av Guds ande bor även i de mest osympatiska människors innersta ska en sann bahá'í behandla varje människa som trädgårdsmästaren vårdar en sällsynt och vacker växt. Han vet, att inget otåligt ingripande från hans sida kan få knoppen att slå ut i blom. Endast Guds solsken kan åstadkomma detta, därför är det den bahá'í-troendes mål att föra in detta livgivande solsken i alla förmökade hjärtan och hem.

Hackordning är ett begrepp som är användbart och uppenbart i dagens samhälle. Hur uselt man än tycker att man har lyckats i livet eller gör ifrån sig i skolan, finns alltid en svagare grupp att angripa för att minska sin bristande självkänsla för en stund. Man ger sig på dem som redan mobbas, man ger sig på flyktingar som nyligen slussats ut i samhället och som känner sig lite rädda. Dessa människor, som djupt inom sig känner sig oerhört misslyckade, tar dessutom till alkohol eller droger för att försöka lindra smärtan. Då blir det ännu värre.

En medelålders kvinna jag var bekant med hade bara en grundexamen från grundskolan. Hon hade inte lyckats med Komvux och aldrig haft en vanlig tillsvidareantällning. Hon levde på A-kassa och socialbidrag, och hon levde på sin man som hade en fast anställning. Hennes man hade ett förhållande med grannfrun, men det var hon tvungen att svälja för att kunna bli försörjd. Hon hade två bröder som var positivt inställda till andra människor, men själv hackade hon på alla som hon trodde var svagare än henne. Hon var i alla fall inte längst ned i hackordningen, och det fick henne att överleva. På bussen kunde hon ställa till med fruktansvärda scener om hon fick syn på någon som inte såg svensk ut.

Günter Wallraff, född 1942, är en mycket respekterad journalist. Hans arbetssätt, att använda falsk identitet för att genom deltagande observation, eller att på annat sätt undersöka samhällsförhållande genom mycket nära observation, under en längre period har uppkallats efter honom. Hans wallraffande har i regel resulterat i böcker. Han är mest känd för att ha uppträtt som turkisk gästarbetare i dåvarande Västtyskland, och därefter rapporterat om omfattande diskriminering samt illegalt insmugglade arbetare i boken Längst därnere från 1985.

Nu har han kommit med en ny rapport om rasismen i Tyskland. Denna gång har den nu 67-årige journalisten (åter)upptäckt att de värsta rasisterna finns i de lantliga provinserna och efterblivna städerna i forna Östtyskland. Det är välkänt att det blev en chock för många östtyskar när de vaknade upp efter ruset efter Berlinmurens fall och återföreningen med Västtyskland. De fann att de var efterblivna på väldigt många områden. Företagen i öst var föråldrade och slogs snabbt ut när den utsattes för konkurrensen från kapitalismen. Även högutbildade människor i öst – läkare, tandläkare, advokater – fann att deras utbildning vid kommunistiska universitet inte dög i det nya, enade Tyskland.

Människor från det forna Östtyskland kände sig givetvis underlägsna i det enade Tyskland. Och många av dem hävdar sig genom hackordningen. I deras ögon är invandrare och flyktingar längre ned på stegen. Det som uttrycks som rasism har sin grund i det upplevda egna misslyckandet. Samma sak har hänt med unga människor i hela Europa som inte får något jobb. Det är djupt tragiskt.