Inlägg publicerade under kategorin Mänskligheten
Eftersom denna lista efterfrågats, publicerar jag den igen. Den är från mars 2013, delvis uppdaterad i september-november 2013.
Ett sätt att kolla vilka svenska personer som är mest kända i hela världen är kanske att försöka titta efter hur ofta de förekommer i olika sammanhang på Internet. Då blir man tvungen att söka på sociala medier eller använda något annat sätt. Jag ville se efter i vilken mån människor i världen som inte kan svenska - eller åtminstone inte har det som modersmål - lagt ner lite jobb på att presentera dessa svenska personer.
Jag valde en genomförbar metod. Jag kontrollerade på hur många olika språk svenska personer presenterats på Wikipedia, som är en av världens 5-6 största sajter. Jag har använt mitt eget minne samt studerat ett 15-tal sajter som listat "kända svenskar utomlands", och sedan kollat antal träffar på olika språk på Wikipedia.
Jag hade faktiskt gissat att Carl von Linné, Alfred Nobel och Ingmar Bergman skulle finnas bland de fem främsta och det var de, men jag hade även trott att Greta Garbo skulle vara där. Och Olof Palme. Dessa personer hamnade högt upp, men inte så högt som jag trodde. Men Wikipedia är ett nytt medium, även om majoriteteten av skribenterna minns världen före Internet och mobiltelefoner.
Ni som saknar fotomodeller, ishockeyspelare, handbollsspelare och andra idrottare, festfixare, modeskapare, fotografer, människor från dokusåpor: jag har inte missat dem. De finns ofta på Wikipedia men får inte särskilt många träffar på andra språk. -- men jag har inte hittat artiklar på mer än 3-6 språk om dessa "världskändisar". Ingemar Johansson, som var tungviktsvärldsmästare i boxning, får inte mer än 20 träffar. Världen är tyvärr inte så svensk som många vill tro. Och alla de som hamnar högst upp på listan -- Carl von Linné, Alfred Nobel, Ingemar Bergman, Ingrid Bergman, Zlatan m.fl -- har något av ett internationellt drag över sig, de har inte blivit världskända genom nationalistiska insatser för Sverige.
Jag kan tillägga att alla jag frågat, ett 50-tal personer, om vem de tror är etta, har missat Carl von Linné. Jag vet inte, människor kanske är så vana vid att Internet står för det nya, och Linné är faktiskt från 1700-talet. Han är i alla fall med 133 artiklar på olika språk ohotad etta på listan över vilka svenska världens wikipedister, och de är många numera, skriver om.
Som referenspunkter kan jag nämna att Jesus Kristus har tillägnats artiklar på 213 olika språk, USA:s president Barack Obama har artiklar på 199 olika språk, profeten Muhammed på 150 olika språk, Elvis Presley på 119 språk, Albert Einstein på 166 språk, Jeanne d’Arc på 104 språk och Bob Marley 91 artiklar på olika språk. Den påhittade trollkarlspojken Harry Potter har omskrivits på 61 olika språk och J.K Rowling som skrivit böckerna om Harry Potter har tillägnats artiklar på 90 olika språk.
DE MEST OMSKRIVNA SVENSKARNA PÅ WIKIPEDIA, antal artiklar på olika språk:
Då ni älskar en familjemedlem eller en landsman, gör det influerade av den universella kärleken! Om Gud är absolut kärlek för er, låt det vara i Gud och för Gud! Oavsett hos vem ni ser Guds egenskaper, älska den människan, oavsett om hon tillhör dem ni känner väl eller om hon är en främling. Sprid ljuset från en allomfattande kärlek över varje människa ni möter, vare sig hon tillhör er klubb, ert folk, er kultur, er hudfärg, era politiska preferenser eller någon annan klubb, nation, kultur, hudfärg eller politisk uppfattning. Gud skall bistå er, medan ni arbetar med detta hopsamlande av världens spridda folk under enighetens vidsträckta fana!
Ni kommer att vara Den absoluta kärlekens tjänare som lever nära Universums danare. Ni kommer att vara Amlaks gudomliga hjälpare redan när ni börjat öva er i universell kärlek, förutsatt att ni inte ger upp. Ni kommer att gå hela mänskligheten till mötes. Hela mänskligheten! Varje människa! Glöm aldrig detta!
Säg inte att någon är grek, arab, kines, västafrikan, urinvånare, eller amerikan. Kom endast ihåg att hon är ett av Guds barn, en av den Allra Högstes tjänare, en människa! Alla är människor! Glöm nationaliteter. Alla är lika i Guds ögon!
Säg inte att någon är muslim, katolik, jude, sikh, taoist, buddhist, bahá'í eller hindu. Kom endast ihåg att han är ett av Guds barn, en av den Allra Högstes tjänare, en människa! Alla är människor! Glöm religioner. Det finns bara en Gud, och det finns bara en tro i Guds ögon!
Säg inte att någon är svart, vit, brun, olivfärgad, gyllengul, vacker, medlåttlig eller har en viss form på ögonen. Kom endast ihåg att hon är ett av Guds barn, en av den Allra Högstes tjänare, en människa! Alla är människor! Glöm relgioner. Det finns bara en Gud, och det finns bara en tro i Guds ögon!
Säg inte att någon är svart, vit, brun, olivfärgad, gyllengul, vacker, medlåttlig eller har en viss form på ögonen. Kom endast ihåg att hon är ett av Guds barn, en av den Allra Högstes tjänare, en människa! Alla är människor! Glöm relgioner. Det finns bara en Gud, och hudfärgen är bara en millimeter djup!
Säg inte att det eller det folket begick oförrätter mot mitt folk för tre sekel sedan, att sydvästasiater är hetsiga, att östasiater är intelligenta, att all amerikansk kultur är imperialism eller av ondo, att en viss fotbollssupporter är farlig bara för att en klick av lagets fan-klubb har utmärkt sig för huliganism. Kom endast ihåg att han är ett av Guds barn, en av den Allra Högstes tjänare, en människa! Alla är människor! Kasta inte skulden på en individ för att det kollektiv han tillhör har begått illdåd och upphöj inte en människa över andra utifrån det kollektiv du anser att hon tillhör. Det finns bara en Gud, och det finns bara en tro i Guds ögon!
Ni är Den absoluta kärlekens tjänare som lever nära . Ni kommer att vara Amlaks gudomliga hjälpare redan när ni börjat öva er i universell kärlek, förutsatt att ni inte ger upp. Ni kommer att gå hela mänskligheten till mötes. Hela mänskligheten! Varje människa! Glöm aldrig detta!
Helga Gud Amlak, gör det som är behagligt inför Igzee ab Hear, Universums Herres, uråldriga anlete!
Satta amesseggene. Yimmesgen ulaghize.
Vilka är det som besöker Bahá'í-trons webbplatser och bloggar?
Det finns mumera en rad verktyg på nätet om man vill forska i den saken. Universella rättvisans hus – som är Bahá'í-trons högsta beslutande organ, med nio medlemmar som väljs vart femte år – är den mest besökta av alla bahá'í-sajter. Det är den portal som har adressen www.bahai.org.
Alexa är ett av de seriösa och neutrala analysverktyg som finns att tillgå på området webmetri, och är världsledande analysverktyg när det gäller att upptäcka och ranka de mest framgångsrika webbplatserna på nätet utifrån nyckelord, kategori och land. Rankningen är ett index som huvudsakligen består av (a) antalet besök och (b) hur många av webbplatsens delsidor besökarna är inne på. En sökning på ordet "bahá'í" visar att det är just bahai.org, även kallad The Bahá'í World, som är den högst rankade bahá'í-webbplatsen. Därefter följer (2) Bahá'í Faith och United States, (3) Bahá'í Deutchland, (4) Bahá'ís de France och (5) Communidad Bahá'í de Espańa. Den högst rankade icke-geografiska Bahá'í-webbplatsen är (6) Planet Bahá'í. Den har artiklar, ständigt nya länkar, medlemsforum, debatter, krönikor, bedömningar av Bahá'í-bloggar – dvs ständigt föränderligt material. Först på 12:e plats finner vi det stora Indian Bahá'í Community.
150 000 webbplatser rankas högre
Först och främst måste vi konstatera att Bahá'í är en mycket anonym företeelse på Internet. Flaggskeppet The Bahá'í World (baha.org) kommer på plats nummer 150.110 i världsrankingen.
Vilka är det då som besöker denna sida? Ja, människor i åldrarna 55-64. 45-54 och 65+ är överrepresenterade, medan yngre – särskilt människor i ålderna 25-34 är underrepresenterade. Detta med över- respektive underrepresenterade har att göra med att det är fler eller färre i förhållande till hur många som verkligen befinner sig i nämnda åldersgrupper. Exempelvis borde ungefär hälften vara män och hälften kvinnor, men det är ungefär 60 procent kvinnor och 40 procent män som besöker bahai.org. De som INTE har barn är kraftigt överrepresenterade, de som har barn är underrepresenterade. De med högskola eller högre utbildning är kraftigt överrepresenterade medan alla andra, även de med högst collegeexamen, är underrepresenterade. Slutligen föredrar de som besöker bahai.org att göra det hemifrån. De tenderar inte att göra det från jobbet, och definitivt inte från skolan.
Vi får därmed en statistisk stereotyp för den som mer än andra besöker The Bahá'í World: Hon är över 45 och barnlös, hon är universitetsutbildad och surfar hemifrån. Man kan lägga till att hon är amerikanska och har varit på Google, Facebook eller Wikipedia innan hon gick in på bahai.org. Hon tillhör med andra ord inte riktigt de målgrupper som webbplatsen The Bahá'í World vill nå, även om hon är viktig och välkommen hon också.
De sökord som i högst utsträckning använts för att hitta till The Bahá'í World är:
Query Percent of Search Traffic
1 bahai 13,22 %
2 baha'i faith 6,25 %
3 baha'i 5,9 7%
4 world peace 1,80 %
5 巴哈 1,67 %
6 facebook 1,07 %
7 bahai religion 0,96 %
8 purpose of life 0,96 %
9 bahai faith 0,87 %
10 baha 0,64 %
11 bah'ai 0,60 %
12 bahá faith 0,57 %
Listan består nästan uteslutande av olika sätt att försöka stava till Bahá'í. Att "world peace" finns med är glädjande, men man saknar förgrundsgestalterna Báb, Bahá'u'lláh, 'Abdu'l-Bahá och Shoghi Effendi liksom institutionerna Universal House of Justice, National Spiritual Assembly och Local Spiritual Assembly. Än mer saknar man kanske begreppen "world citizen" och det så populära "oneness" bland Internetanvändarnas sökord. Jag har inga procenttal för något av dessa namn och begrepp eftersom det rör sig om en så pass marginaliserad webbplats (även om vi bahá'í-troende vill se det annorlunda).
Vilka är det då som har lagt beslag på "world citizen" och "oneness"? Ja, först och främst finns begreppet "oneness" definierat på engelskspråkiga Wikipedia, men det är förknippat med många betydelser och företeelser och Bahá'í märks knappt i mängden. Sedan finns något som kallas "Oneness university" och där sägs (min översättning) att "över hundra miljoner människor över hela planeten upplever detta gudomliga fenomen som kallas Deeksha som startar en djupgående process av andligt uppvaknande. Oneness erbjuder kurser och program i hela världen för att hjälpa människor från alla vägar, religioner och samhällsklasser att växa in i det naturliga tillstånd som en människa är byggd för att vara i". Oneness Nordic är en skandinavisk webcast med ett enat Skandinavien på schemat...
När det gäller World Citizen verkar begreppet ha myntats och efterlevts av amerikanen Garry Davis, född 1921, och av Hugh J. Schonfield som grundade Commonwealth of World Citizens 1956 (känt som Mondcivitan Republic på esperanto). Men Bahá'í-rörelsen, som utvecklat saken sedan 1840-talet, får lite kredit på engelskspråkiga Wikipedia för att ha presenterat berggreppet "världsmedborgarskap" för FN i juni 1993!!! Hur som helst sade redan Sokrates att "Jag är inte athenare, ej heller grek, utan medborgare av världen".
Vi kan konstatera att vi är en ganska osynlig religion.
Vi har inget ansikte, ingen idé, ingen social uppfinning som förknippas med Bahá'í allena av vår omvärld. Den 9-uddiga stjärnan är bara en bland många stjärnor och övriga teckensymboler som "Det största namnet" och tecknet för de tre enheterna är det inte många som kan påminna sig att de sett.
Vi utnyttjar inte ens det världsomspännande nätverk "som gör det möjligt att tala direkt med någon på andra sidan världen", som en som vanligt optimistisk 'Abdu'l-Bahá (τ 1921) förutspådde enligt Shoghi Effendi (τ 1957).
Utvecklingen går obönhörligt mot en enad värld, det kan vi vara säkra på. Frågan är bara hur svår denna väg blir. Det skulle vara underbart om vi bahá'íer mäktade med att bygga raststugor längs vägen – en speciell sorts raststugor med både världslig och andlig spis, med både praktisk och andlig vägledning. Vi är få, men en andlig kompass är lättare att bära med sig än en 100 kg tung förbundsark.
STEFAN B
Öppna fönster och dörrar och spela
din
favoritreggaelåt den 1 juli!
— för kärlek och enhet mellan alla människor på jorden —
Ännu en av dessa sommaraftnar då man ska äta och ha trevligt och umgås. När ateisterna är inne på sin fjärde snaps (om det är små glas) börjar gliringarna om religion och andlighet. Det är jag som tror på Gud, om någon nu har missat det. Men det är hedningarna som är fanatiker. Fanatiska ateister. Smaka på begreppet. Det verkar bakvänt, men det är ett faktum att både på hög nivå (Förbundet Humanisterna) och på lägre nivå (vanliga grannar och släktingar) frodas fanatismen bland dessa icke-religiösa.
Jag kan klara mig genom en fest utan att angripa, än mindre sjunka till nivån personangrepp. "Vad säger din Gud om det då?" säger någon som egentligen inte vill ha något svar. Och de får inget svar, eftersom jag inte äger någon egen Gud. I och för sig dricker jag ju inte alkohol, och det är kanske därför jag kan låta bli att såra. Men ont kan det göra, ordentligt ont. Tänk dig att du är förälskad upp över öronen och hela tiden vill nämna din älskades namn och berätta om hur bra och fin han/hon är. Så känner jag för Gud inombords. Och så kommer någon med en förljugen beskyllning riktad mot min älskade. Det gör ont. Men jag är tyst, för Gud har sagt till oss bahá'í-troende att vi inte såra människor som har en annan tro, därför ger vi oss inte in i dispyter. Inte ens med atister, för visst är ateism en tro om än inte någon religion.
Men svårt är det. "Varför stoppade inte DIN Gud Hitler och Andra världskriget?" Visst skulle jag kunna besvara frågan. Men det kräver att den som frågar har ett visst "djup", ett rörligt intellekt, ateist eller inte. Och att personen i fråga är nykter. Så någon gång ibland svarar jag att under hela mänsklighetens historia har aldrig något ont kommit från Gud. Gud har heller inte straffat några egyptier, invånare i Sodom och Gomorra, eller kastat ut Adam och Eva ur Paradiset eller översvämmat jorden. Det mesta i Gamla testamentet är ombearbetade myter från urgamla polyteistiska samhällen, i vissa fall har det inträffat någon naturkatastrof som människorna inte förstått, men vår Skapare har inte haft något med det att göra.
Allt ont, all orättvisa, allt förtryck, alla svek, alla bedrägerier, allt våld, allt dödande, osv. kommer från människornas själva. Och varje människa kan endast ensam vända sig till Gud med sitt dåliga samvete om han/hon nu har något.
3 juni 2011. En rapport från Bahá'í World News Service beskriver den senaste vågen av samlade insatser för att begränsa bahá'í-tron i Iran, landet där denna numera världsvida religion föddes i mitten av 1800-talet.
Iranska tjänstemän har stormat 30 bahá'í-hem och gripit omkring 16 ledare för Bahá'íi-institutet för högre utbildning (BIHE) och anklagat dem "spridning av en vilseledd grupps propaganda och upprättande av fällor för rättroende medborgare." Därefter har nio av de arresterade enligt uppgift släppts.
Med tanke på att Iran inte ger anhängare av bahá'í-tron tillträde till landets universitets- och högskoleutbildningar, är BIHE ett av de viktigaste verktygen för överlevnad och utveckling av bahá'í-samfundet ' i Iran, något som de iranska myndigheterna är väl medvetna om. Gripandena liknar de razzior som inträffade i slutet av 1990-talet, då 36 BIHE-lärare greps, även om de flesta av dem inom kort släpptes.
BIHE-studenter nekas regelmässigt tillträde till högre utbildning, och även yngre BIHE-studenter trakasseras och förföljs på grund av sin tro. BIHE har varit en ovärderlig resurs för unga bahá'íer genom att ge dem tillgång till högre utbildning, främst genom allt mer underjordiska online-klasser. De fysiska högkvarteren för BIHE har varit inrymda i hemmen hos ett fåtal lärare och professorer (även muslimska sådana), men som någorlunda öppna institutioner har dessa stegvis stängts ned av den islamistiska staten.
Såvitt känt har dessa bahá'í-ledare inte gripits av någon annan anledning än deras religiösa tro, vilket är ytterligare ett bevis för den omfattande förföljelse av religiösa minoriteter som pågår i Iran. Genom att förhindra BIHE:s verksamhet, förvägrar den iranska staten bahá'í-ungdomarnas grundläggande rätt till utveckling, vilket strider mot en grundläggande princip i FN: s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Med tanke på efterfrågan på en utbildad befolkning i en alltmer globaliserad värld och även ökade krav på högre utbildning på den iranska arbetsmarknaden, är utestängningen av bahá'í-troende från högre utbildningar tillsammans med t.ex indragning av pensioner för äldre bahá'íer ytterligare ett medel för den iranska staten att marginalisera och kväva bahá'í-tron utan att behöva ta till tortyr, avrättningar, rivning av bostäder och annat traditionellt våld.
KÄLLA: The Muslim Network for Bahá'í Rights
'Hans skandal. Hennes berättelse'. Eller 'En serie om två starka kvinnor.' Så har 'The Good Wife' – en prisbelönad serie i advokat- och domstolsmiljö som skapats och skrivs av Michelle och Robert King – beskrivits. Serien belönades 2010 med en Golden Globe till Julianna Margulies, som spelar drygt 40-åriga tvåbarnsmamman Alicia Florrick som tvingas att ensam ta ansvar för sin familj sedan hennes man, distriktåklagaren Peter Florrick (Chris Noth) hamnat i fängelse efter en mycket offentlig korruptions- och sexskandal. Riktiga sex- och prostitutionsskandaler som i fallen Eliot Spitzer, John Edwards och Bill Clinton har inspirerat till serien, och paret King har valt att fokusera på den bedragna kvinnan som valsat runt i massmedia i lika hög grad som sin make. Utåt står Alicia på Peters sida, men privat undrar hon om hon någonsin kan vara nära honom igen.
Eftersom familjen förlorat Peter som försörjare pga fängelsestraffet, tvingas Alicia Florrick att sälja huset och flytta till en billigare bostad tillsammans med barnen Zach och Grace. Hon måste skaffa ett arbete efter att i 13 år har varit hemmafru. Hon är utbildad advokat och får till slut en provanställning som försvars- och processadvokat på advokatbyrån Lockhart Gardner law firm. Där måste hon tävla mot en yngre, manlig advokat som osckså är anställd på prov.
Serien har flera parallella historier. Alicia får nya fall varje vecka, och vissa av dessa försätter henne i farliga situationer. Maken Peter och dennes advokat arbetar för att få en ny rättegång. Sonen Zach (Mekenzie Vega) tror att någon har satt dit hans far, och denne menar att nya bevis för hans oskuld framkommit och kämpar därför för att få en ny rättegång . Dessutom går advokatbyrån Lockhart Gardner dåligt. Lyckligtvis finner Alicia en allierad i Kalinda Sharma (Archie Panjabi), företagets briljanta och gatusmarta utredare. Archie Panjabi också fått ett tungt pris för sina insatser i serien, nämligen en Emmy år 2010 för 'enastående kvinnliga biroll i en dramaserie'.
Karaktären Kalinda Sharma är någon man skulle kunna bygga en egen TV-serie kring. Bland tittarna har advokatbyråns briljanta och finurliga utredare fått alltmer uppmärksamhet. Och det är inte så mycket seriens intrig som fascinerar tittarna. Både de som följer serien och massmedia undrar nyfiket vilka kängor den drygt 30-åriga karaktären Kalinda ska ha i nästa avsnitt, och vilken outfit i övrigt hon väljer. Kalinda har arbetat hos Peter Florrick när denne fortfarande var distriktsåklagare, och blivit uppsagd när Florrick föll. Men var har hon förvärvat de kunskaper och den skicklighet som endast hårdhudade och erfarna privatdetektiver har? Eftersom serien inte i längden kan bygga på hur synd det är om Alicia, som blivit uthängd i massmedia, på grund av det hennes make har gjort, har tittarna tenderar att bli mer intresserade av Kalinda Sharmas bakgrund, hennes privatliv och sexuella läggning.
Med två olika, men starka, kvinnor i huvudrollen är inte oväntat är serien mest populär bland kvinnor mellan 18 och 30 år, men jag gillar den också trots att ja tillhör kategorin män över 40. The Good Wife är en serie som får höga betyg av dem som tittat på den. På Internet Movie Database (IMDb) – som är Internets överlägset största filmsajt – har 90 procent av tittarna satt de tre högsta betygen: 10, 9 eller 8 på denna serie. The Good Wife har dubbelt så många tittare i övriga världen jämfört med USA, vilket är ganska ovanligt. Det är något fler kvinnor än män som ser serien, och allra populärast är den som nämnts hos kvinnor i 20-årsåldern.
I slutet av mars 2011 hade två säsonger sänts av The Good Wife sänts i USA, och en tredje säsong var klar för inspelning.
Sveriges Television (SVT) vill ut med sina TV-kanaler på nätet så fort som möjligt. Och när detta är gjort kan varje svensk dator ses som en tv-mottagare, och därmed ska licenspengar betalas, oavsett om den som surfar går in på SVT:s webbplats eller ej.
Denna nyhet har retat gallfeber på många svenskar. Många har haft tillgång till Internet i 15 år vid det här laget, och så kommer SVT och lägger ut sina kanaler och har mage att ta ut en slags skatt av svenskarna för detta. Vem har bett SVT att börja sända teve på nätet? frågar nog sig många.
Riktigt vad som är sant när det gäller detta vet jag inte. Detta ska uppenbarligen inte drabba dem som redan betalar TV-licens för en TV. Men de smarta människor som lyckas leva billigare genom att avstå från fast telefoni, TV- och radioapparater osv drabbas. Det finns dessutom inget sagt om hur hög public service-avgiften för just datorer ska vara. Kanske blir den högre än för en TV-apparat, kanske blir den lägre.
Jag anser att public service behövs. Public service-radio och -teve har påverkat mig och mitt liv ganska mycket när jag tänker efter. Jag upptäckte reggaemusiken, som jag fortfarande älskar, genom att P3 under 1970-talet sände program i bästa folkbildningsanda om den nya musiken. Med massor, massor av information, som jag har svårt att tänka mig att en kommersiell radiostation skulle ha gjort. I USA sände knappt någon av landets tusentals kommersiella radiostationer någon reggae alls förrän efter Bob Marleys död i maj 1981. Och nu har under en längre tid danskarna gjort den ena högkvalitativa TV-serien efter den andra. Serier som Livvakterna hade inte kunnat göras utan samarbete och riskfördelning mellan de nordiska public service-bolagen.
Den 7 januari skrev Dagens Nyheter:
Redan i dag erbjuder flera kanaler sina tittare möjligheten att se på enstaka program på internet. Men det ger inte Radiotjänst rätten att ta ut tv-avgift av datorinnehavaren eftersom datorn inte definieras som en tv-mottagare, enligt lagen om finansiering av radio och tv. Det som krävs för att datorn ska förvandlas till en tv-apparat är att någon kanal börjar sända hela sitt kanalutbud över internet. I samma ögonblick som det sker blir datorn en tv och avgift kan tas ut.
Men enligt Linus Larsson på Computer Sweden har SVT haft möjligheten att låta alla sina kanaler sända via webben sedan 2008, men av någon anledning tvekat. Den 22 februari skriver Larsson på tidningens webbplats:
Datorer har i flera år kunnat ses som tv-apparater som man måste betala licens för. Förändringen gick obemärkt förbi 2008, när formuleringen ändrades från apparater som är ”avsedda” för att ta emot tv-sändningar till att omfatta de som ”kan ta emot” sändningarna. Den tidigare formuleringen avser tv-apparater. Den senare även datorer.
Skillnaden? En dator (även utan tv-kort) kan ta emot en tv-sändning, om den börjar sändas via webben. Någon sådan sändning har SVT inte startat, trots att det fanns långt framskridna planer på fullständiga, strömmande kanaler på webben via ett schweiziskt bolag. Kanske bromsades planerna just för att de över en natt skulle förvandla varenda dator i Sverige till en licenspliktig tv i Radiotjänsts ögon.
Situationen är märklig: SVT bromsar en bra tjänst, hela utbudet direktsänt på nätet, eftersom det skulle uppröra dem som är mest it-vänliga.
Det skulle vara illa om privata och offentliga arbetsplatser skulle tvingas betala licens för varje dator som personalen där har som arbetsredskap.Tänk bara på en kommunal socialförvaltning som redan idag kämpar för att få pengarna att räcka till äldreomsorgen, en skolförvaltning som har stora budgetunderskott, eller ett sjukhus som vänder och vrider på slantarna. Dessa leverantörer av omsorg, utbildning och vård har olika kategorier av anställda, och som har en dator eftersom det behövs för att de ska kunna sköta en del av sitt arbete. Personalen kommer knappast att sitta och följa TV-serier under arbetstid. Men om SVT får som de vill kommer barngrupperna att bli större på dagis, vårdavdelningar stängas på sjukhus, antalet lärarledda lektioner att minska. I den privata sektorn kan företag som behöver många datorer komma att slås ut.
SVT förhandlar uppenbarligen med det schweiziska företaget Zattoo, som redan webbsänder bland annat BBC och CNN. Men frågan, som även fått riksdagsledamöter att gå i taket, kommer säkert att utredas grundligt flera gånger om av olika myndigheter och prövas av olika domstolar.
Hushållen kommer däremot inte att påverkas särskilt mycket. Det är trots allt få som saknar TV-apparat (även om hela 10 procent av svenskarna uppger till Radiotjänst i Kiruna att de inte har någon TV).
När jag satt och funderade över framtidens TV för 15 år sedan, ville jag ha en jättekorg med alla TV-program och filmer som finns och sänds i de svenska kanalerna. TV-licensen, reklamen, eller avgifterna till Canal+ och TV1000 skulle bort. I stället skulle jag få välja bland tiotusentals filmer och program och bara betala för det jag verkligen ser. Och om jag stängde av TV:n ofta skulle jag spara pengar på samma sätt som elräkningen blir lägre om jag släcker lampor och annat i hemmet för att göra av med mindre ström.
Det finns en koppling till bahá'í-tron i mitt tänkande. Där säger man: avskaffa nationerna och satsa på människorna! Och när det gäller TV tänker jag: avskaffa TV-kanalerna och satsa på programmen! I övrigt är jag urled på denna fixering vid upphovsrätten. Svårast är det att den varierar så mycket från land till land. Sverige har en av de strängaste lagstiftningarna, vilket bl.a tydligt syns på Wikipedia där nästan varenda artikel saknar foton eller andra illustrationer. Ibland leder denna upphovsrättslagstiftning till nästan komiska situationer. Artister vill synas, bl.a i Wikipedia, men trots att både wikipediaartikeln och artisten tjänar på att artikeln har en bild på artikeln är det mycket svårt att verkligen förse artikeln med en bild på artisten. Fotografens ekonomiska och konstnärliga upphovsrätt skyddas till 110 procent, detta trots att wikipediaskribenten bjuder på sin tid och sitt kunnande helt gratis och dessutom helt och hållet avsäger sig sin upphovsrätt. För så fungerar Wikipedia: det som finns där i form av text, bild och ljud tillhör ingen.
Jag skrev en gång en artikel om en halvkänd författare. Författaren gav mig bilder på sig själv som han hade betalat en fotograf för att ta. Jag kunde alltså förse artikeln med en bild. Men den plockades nästan genast bort av Wikipedias byråkrater (de heter så, det är inget skällsord utan en beteckning på wikipedister som tar hand om vissa administrativa uppgifter). Orsaken var att fotografen fortfarande hade upphovsrätt. Möjligen inte en ekonomisk sådan, men väl en konstnärlig. Wikipedia krävde ett brev, ett mejl eller något liknande från fotografen där denne uttryckligen avsade sig all ekonomisk och konstnärlig upphovsrätt. Hur lätt är det att fixa något sådant när fotografen kanske har flyttat till ett annat land?
Jämför detta med tusentals människor som skriver miljontals program för att sedan skänka dem till mänskligheten. Tänk på Open Office. OpenOffice.org har öppen källkod och är helt fritt att använda. Utvecklingen sker med frivilliginsatser. Det är möjligt att donera pengar till utvecklarna, men programvaran är i sig helt kostnadsfri. Och tänk på hur många miljoner Sveriges kommuner och landsting skulle kunna satsa på vård och omsorg i stället för att betala dyrt för varje licens de köper för Microsoft Office.
Mĺ | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 | 29 |
30 |
||||
|