UMEÅ. STADEN MELLAN BROARNA. Nej, nej, nej! Ingen opera eller något äventyrsbad eller kulturhus eller någon annan högre byggnad får uppföras där parkeringen mellan Kyrkbron och E4-bron är belägen idag.

Jag kan inte tänka mig att ingen har förstått varför. En byggnad skulle nämligen göra så att vi inte ser älven lika bra som nu. Byggnaden kommer att blockera utsikten, helt enkelt.

Tänk dig att du sitter i Rådhusparken eller är på väg till Filmstaden och vill spana ut över Umeälven uppströms. Men du ser inget annat än ett åttavånings hotell. Och hur många gånger har det inte hänt att man varit borta från Umeå ett tag och svänger ner mot älven och Strandgatan. Glädjen rusar genom blodet när man ser den älskade blå älven.

En gång i tiden kunde man hänföras av det makalösa panoramat när man körde nerför Ålidbacken. I och med att Ålidtunneln kom till var det slut med den fröjden. Vi får inte göra samma sak med älvskontakten i centrala stan.

Parkeringen på kajen måste bort. Det har vi sagt i åratal nu. Frågan var ofta uppe i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen när jag jobbade som kommunreporter för VK i början av 1990-talet. Det talades också mycket om att Umeås framsida borde vara älven och inte järnvägsstationen eller något annat ställe.

EN FAST FÖRANKRAD BASTUFLOTTE I SUPERKLASS

Efter att ha läst om alla musikfestivaler som hålls på floder och vattendrag i hela världen har det slagit mig att vi kunde göra något liknande. Rock On The River, Blues On The River, Reggae On The River, Jazz On The River – det finns massor av sådana evenemang världen över där scenen finns på mycket kvalificerade bastuflottar, för att göra en liknelse med det vi har i Nydalasjön. Första gången jag såg något sådant var i början av 1980-talet när den fransk-poske synthkompositören Jean Michel Jarre (då med albumen Oxygène och Equinoxé bakom sig) höll en elektronisk konsert med laserharpor och fyrverkerier från en scen i floden Themsen i London.

180 grader om! Låt oss alltså bygga en allevenemangsscen avsedd för åretruntarrangemang en bit ut i älven. Ta bort parkeringen och gör plats för åskådarna. Jag har försökt visar hur jag tänker i illustrationen av TRIANGELN nedan.

  Triangeln kan bli Umeås huvudarena för nöje och kultur.

Småbåtshamnen har byggts ut. Strandgatan är borta och Trädgård i norr har fått bre ut sig lite mer. Evenemangstriangeln i älven är fast förakrad i urberget under älven, och en liten väg har byggts dit för att utrustning ska kunna transporteras dit. Triangeln är inte bara en scen med några loger. Jag har ritat in två lokaler som kan ta drygt 50 personer för mindre konferenser och kurser. I övrigt finns en mängd rum som också går att använda till allt möjligt året runt. Studieförbund och föreningar och kulturen är säkert intresserade.

Tänk er att sätta er bekvämt på nybyggda sittplaser på kajen och avnjuta en teaterföreställning i juni. I juli arrangerar vi en tredagars reggaefestival där internationella artister som Damian Marley och Burning Spear och svenska som Syster Sol och Governor Andy avlöser varandra på Triangelns scen. Kulturhuvudstadsåret 2014 har vi gått om Uppsala som arrangör av den största reggaefestivalen i norra Europa. (Reggaebusschaufförens växande fanclub visar att den jamaicanska populärmusiken nått Umeå.) Sedan bygger vi om scenen till Stadskampen eller något liknande.  I augusti har vi en dansbandsfestival, som också den lockar mängder av människor till Umeå. Dansar man så fryser man inte. Och redan i oktober kan vi ha en konstfrusen skridskobana där förälskade par kan hyra skridskor och åka runt och hålla varandra i handen. På samma sätt som man gör i New York och Chicago enligt långfilmer och TV-serier.

Poängen är således att bygga ute i älven för en publik som är kvar på land. Inga höghus på kajen. Möjligheterna är enorma, och många behov kan tillgodoses. Det är bara fantasin som sätter gränser. Jag bara känner att jag är tvungen att föra fram detta nu när kommunen är igång med översiktsplanen och rangordning av olika projekt.

Jag har faktiskt inte riktigt klart för mig hur det ska fungera för oss boende i Tomtebo, och Innertavle för den delen, när det stora rondelbygget drar igång vid värmeverket. Denna korsning – som alltså ska byggas om till rondell när Kolbäcksvägen ska bli E4 –    är överbelastad redan idag, vid rusningstiderna (som är olika på vardagar och helger). Hur kommer det då inte att bli när rondellbygget drar igång? Tomtebo är nog den enda stadsdelen som bara har en utfart/infart i förhållande till Umeå i riktning mot centrum.  Trafikverket uppmanar i en broschyr människorna att ta en alternativ väg till jobbet eller stormarknaden, men för dem som bor i Tomtebo är i så fall alternativet att ta Yttertavlevägen förbi Holmsjön till Holmsund eller att köra upp till Täfteå och köra genom skogen mot E4 söder om Sävar.

Det krävs en karta för att åskådliggöra detta. Den röda stjärnan markerar den korsning som ska bli rondell, och den röda vägen är Kolbäcksleden, ny E4.  Den blå vägen är Tomtebovägen som löper intill en stadsdel i tillväxt (området är större än vad denna Internetkarta visar). Det finns alltså inga andra utfarter från Tomtebo än genom stjärnan/rondellbygget. Köerna på själva Tomtebovägen kommer att vara halvkilometerlånga i vissa faser av rondellbygget. Det krävs att de som tar bilen lär sig kugghjulsprincipen, annars kommer de som ska svänga ut från Älvans väg och de andra vägarna inifrån Tomtebo som mynnar ut på Tomtebovägen att bli stående där.

Jag trodde ett tag att en ny väg skulle byggas från Tomtebovägen, runt Carlshem, så att den skulle utmynna i den befintliga gata som går förbi Statoil och ut på Kolbäcksvägen. Men det hade jag fått om bakfoten.

Jag har även ett minne från någon av de katastrofövningar som länsstyrelsen och räddningstjänsten hållit att det måste finnas alternativa evakueringsvägar. Om man antar det osannolika (som man alltid gör på dessa övningar) att en tankbil med någon form av giftig gas kraschar och börjar läcka någonstans närmare Täfteå, och vinden blåser mot Tomtebo och stadsdelen inte går att evakuera så... Jag har för mig att man inte får bygga sådana dödsfällor, men jag kan ha fel.

Det skulle gå att ordna en alternativ utfart om bussgatan genom Carlslid och förbi OK öppnas tillfälligt under rondellbygget. På den andra kartan här nedan är den gula vägen (Tomtebovägen) till för personbilar. De gröna stumparna är reserverade för bussar. Gatan genom Carlslid (mitt emot Älvans väg, grönfärgad under den orange blixten) byggdes 1994  om så att persobilar inte kan ta sig fram där. Det gjordes av hänsyn till de boende i villorna på Carlslid, som annars skulle ha drabbats av det våldsamt ökade antalet personbilar som den växande stadsdelen Tomtebo skulle föra med sig.

Kartan visar dessutom att de boende på Tomtebo inte har någon väg där personbilar har rätt att köra genom stadsdelen, t.ex från Älvans väg till Vittervägen eller Sjöfruvägen. Den gröna vägen genom Tomtebo – Vättarnas allé – får endast trafikeras av bussar. Visst förstår jag den goda tanken bakom detta, men det är också en orsak till att bilisterna tvingas ut på Tomebovägen som kommer att korkas igen under rondellbygget. 

"DÖDENS GENVÄG"

Den orange blixten har jag lagt in i kartan för att visa på ett problem som Tomtebo har haft sedan starten. Det är nämligen så att det inte finns någon gångtunnel under Tomtebovägen så att fotgängare och cyklister kan ta sig från Älvans väg till Mineralvägen och OK/Q8 på andra sidan. (Till saken hör att Tomtebo saknar en riktig livsmedelsbutik, så folk går till OK/Q8. Dessutom har tomtebobarn från 6:an upp till 9:an under flera år tvingats gå i skolan på Ålidhem, under ett år från 5:an.) Det finns faktiskt en tunnel för den lätta trafiken 300 meter söderut på kartan. Men 90 procent av fotgängarna, cyklisterna och mopedisterna väljer inte den tunneln. De utsätter sig i stället för livsfara genom att kryssa mellan bilarna för att ta sig över den hårt trafikerade Tomtebovägen från Ålvans väg till Mineralvägen och vice versa. Det finns alltså inget övergångsställe här heller, men när vuxna fotgängare går över här så gör barnen det också. Det har varit några påkörningar och sjukhusvistelser, men ännu ingen dödsolycka.

Gör gärna ett studiebesök på denna plats, en av de farligaste i Umeå. Ni kommer att få se ensamma små barn, föräldrar med barn och barnvagnar, hundägare och andra vuxna, cyklister i alla åldrar, till och med gamlingar med rullatorer, sicksacka mellan bilarna som oftast håller 70 km/h trots att det är 50 på platsen. Orsaken till detta fenomen får någon annan räkna ut. Visst bor de flesta i höghusen längs Älvans väg, men att riskera sitt liv för att slippa gå 600 meter längre för att ta sig till OK/Q8 för att köpa mjölk eller godis kan man inte göra. Ens egna handlingar påverkar nämligen andra. När vuxna rusar över vägen under en tillfällig trafiklucka, då tar barn som ser det efter. Den bilist som kör ihjäl någon får sitt liv förstört.

Som jag ser det måste  Umeå kommun bygga en gång- och cykeltunnel under Tomtebovägen mellan Älvans väg och Mineralvägen.

Vindeln vill inte gå ihop med Umeå

är en rubrik i tisdagens webb-VK. I Vindelns kommunfullmäktige i måndags (22 feb 2010 ) röstade 21 , av de totatl 31 folkvalda ledamöterna nej till att Vindelns kommun ska gå ihop med Umeå kommun. Debatten var lång, och vi kommer säkert att få höra den igen. För det är ett faktum att ingen av de fem små kommunerna Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln och Robertsfors – vilka redan har ett långt gånget samarbete med Umeå i den så kallade Umeåregionen – sjunger på sista versen. De har varken ekonomi eller en ung befolkning, något som de flesta vet att det krävs för att en kommun, åtminstone teoretiskt, ska gå i konkurs. En kommun som borde vinna framöver är emellertid Nordmaling, som länkas ihop med Umeå genom Botniabanan.

För ett tiotal år sedan gjordes en opartisk utredning som skulle besvara frågan om kommundelen Holmsund/Obbola kunde bryta sig ut ur Umeå för att bilda en egen kommun. Utredningen handlade givetvis också om Umeå skulle klara en skilsmässa. Utredarna kom fram till att kommunen Holmsund-Obbola inte skulle bära sig ekonomiskt som egen kommun. Och Holmsund-Obbola har trots allt en större befolkning än många av Umeås grannkommuner.

På nyårsaftonen 2009 hade Umeå 114.075 invånare efter en ökning med 1.347 personer under 2009. Det föddes 1.493 bebisar i Umeå medan 828 personer avled, vilket gav ett födelseöverskott på 665 personer. Flyttningsnettot (inflyttade minus utflyttade) var 420 personer gentemot det egna länet. men -416 personer gentemot Sverige. Umeå fortsätter att suga upp unga människor från det egna länet (Västerbottens), men förlorar människor till Sverige som helhet. Invandring minus utvandring gav ett netto på 679 personer. Folkökningstalen för 2009 är en trend som hållit i sig i många år nu. Det är helt klart så att Umeå dränerar övriga länet, och även grannlän i norra och mellersta Norrland på människor, och det handlar i huvudsak om unga vuxna. Umeås argument har alltid varit att om Umeå inte haft sitt universitet, skulle de unga ha försvunnit till Stockholm, Göteborg, Uppsala eller Lund i stället. Glädjande är att Umeå även genererar människor av egen kraft, att det föds mycket fler bebisar än det dör folk. Men helt av egen kraft är det inte, eftersom det även är de unga människor som kommit från övriga Norrland och utlandet för något eller några år sedan som får barn.

Jag beställde för omkring tio år sedan ut siffror som visade att 54 % av umeborna var födda i någon annan kommun än Umeå. Om man även definierar deras barn som inflyttare är det över 80 % som inte är genuina umebor. Färre än 1.000 personer är ättlingar till de människor som bodde i Umeå före stadsbranden 1888. Detta är onekligen en ny stad med nytt blod. Och det kanske är bra. När jag har talat med människor i Nordmaling, Holmsund, Örnsköldsvik, Skellefteå m.fl orter som var unga och ute i svängen på 1950- och 1960-talen så säger de alla att de inte gillade umeborna, som var malliga och allmänt otrevliga. Idag uppfattas inte umeungdomar så. Dialekten i Umeå har också förändrats. Många gymnasieungdomar och universitetsstuderande som är födda i Umeå talar en slags rikssvenska som är svår att placera, men tankarna går definitivt inte till Norrland. De låter som nyhetsankare på Rapport och Aktuellt som jobbat bort sina barndomsdialekter, men de uttalar bokstäver som R och H mycket tydligare än dessa. Be dem säga ordet "ihopskramlat" så förstår ni vad jag menar.

Det är okänt hur många människor som egentligen bor i Umeå. Det beror på att alla som kommer hit dröjer med att skriva sig i Umeå. Enligt undersökningar handlar det i runda tal om drygt 6.000 personer. Så egentligen är vi över 120.000 som bor här.

Men jag är ingen anhängare av tesen att befolkningsexpansion är lika med expansion på alla andra områden. Vad gäller ekonomin sade Umeås förre budgetschef en gång att det bästa är om en kommun har exakt lika många invånare varje år. Då är det lätt att planera. Då är det inte brist på dagis och skolor i vissa stadsdelar medan det saknas barn för att fylla daghemmen och skolorna i andra områden. När det gäller brottsligheten är Umeå fortfarande en lugn stad, men vi som bott här sedan 1980-talet har ändå kunnat se en skrämmande utveckling. När vi flyttade hit fick vi höra att vi (i genomsnitt) skulle få tre cyklar stulna per decennium. Över tre fjärdedelar av cyklarna skulle stjälas pga alkohol, dvs cykeltjuvarna var andra ungdomar som behövde ett fortskaffningsmedel för att ta sig hem från krogen.

Idag läser vi i tidningarna om väpnade rån som begås av 16-åringar. Vi vet att det finns en organiserad brottslighet i stan. Bomber har detonerat och lemlästat människor. Alla typer av narkotika finns i stan, och utanför vissa av Umeås högstadieskolor och gymnasier står försäljarna helt ogenerat. Det förekommer utpressning mot restauranger och butiker. Det finns närmare 100 kvinnor som har sin största inkomst i prostitution. Kommunledningens kollektiva och oantastliga mål är att Umeå ska nå upp till 150.000 invånare. Jag undrar dels hur det kommer att se ut då. Jag tycker också att det är fantasilöst att ha ett visst invånarantal som mål.

Vad vill då människorna ha hellre än att vara 150.000 stycken? Det är enkelt. Jag kan illustrera det med följande klipp ur låten "Solidarity", skriven av STEVEN VAN ZANDT och ofta framförd av gruppen BLACK UHURU (Reggaearrangemang):

Everybody wants the same thing, don't they?
Everybody wants a happy end
They wanna see the game on Saturday
They wanna be somebody's friend

Everybody wanna work for a living
Everybody wants their children warm
Everybody wants to be forgiven
They want a shelter from the storm

Look at me, I ain't your enemy
We walk on common ground
We don't need to fight each other
What we need, what we need

Solidarity, solidarity
Solidarity, solidarity

Nobody likes to ask for money
Somebody likes to play the clown
Nobody likes to wait in a long line
Nobody likes being pushed around

Everybody wants their family protected
They wanna express themselves
Everybody wants to live forever

En sista sak jag vill påpeka när det gäller Norrland, säsrskilt inlandet, är att kommunerna måste överleva, människor måste välja att bo kvar där, och att infrastrukturen måste bevaras. För om jorden drabbas av en klimatchock med kraftigt stegrad värme, översvämmade kuster och ökenspridning till och med i södra Europa – är det i stort sett bara till Finland, Sverige, Norge och Kanada de kan flytta. Under Rysslands permafrost finns Metan och en rad andra gaser – många mycket giftiga – som börjar sippra ut när den eviga tjälen där släpper. Vi får se hur länge det tar för Italien, Grekland, Frankrike, Spanien, Portugal och möjligen Albanien, Serbien, Makedonien, Bosnien, Montenegro, Turkiet, Libanon och Israel att de i nuläget måste pumpa in miljarder euro i Vindeln, Dorotea, Norsjö, Storuman, Härjedalen och andra kommuner i norra Fennoscandia för att deras barnbarn och barnbarnsbarn ska bosätta sig där.

När jag börjar skriva detta står det 0-0 i mötet mellan Rossiyanka och Umeå IK i Champions League-mötet. Förhoppningsvis vinner Umeå, men om de inte gör det vill jag inte läsa någon ny artikel i Västerbottens-Kuriren om UIK:s spelare i tårar. Och jag vill i förlängningen inte se någon massflykt av spelare från Umeå till andra damfotbollsklubbar.

Umeå IK har varit ett lag som haft så god tillgång på spelare att deras landslagsspelare fått sitta på avbytarbänken i match efter match. Så var det för några år sedan, och även om man som umeåbo först kände en viss stolthet så började man så småningom tycka att det var helt sjukt. Varför sticker de bänkade tjejerna inte till en annan klubb där de får spela? tänkte jag. Det måste väl ändå vara roligare att få spela än att få tillhöra Sveriges bästa lag och inte få spela. Men till slut tröttnade vissa tjejer på bänken på att vänta på att det skulle bli deras tur. Och nu har UIK ett underskott på bra spelare. Synden straffar sig själv, så att säga. Det skulle inte vara helt fel att ta med sig nigerianskan Emueje Oghiabeva från Ryssland efter dagens Champions Leaguematch så att säga.

Dessutom bidrog UIK till att den svenska damlandskampstruppen fick en sämre trupp. För sitter man på avbytarbänken för jämnan får man ju en viss matchovana, och det har man kunnat se på de VM-turneringar som Sverige deltagit i och där de i Umeå bänkade tjejerna ska spela. Jag hävdar helt enkelt att Sverige hade haft större chans till VM-guld om inte UIK:s policy försämrat vissa spelares prestanda.

Givetvis försvann spelarna en efter en så småningom. Och som vi nu kunnat läsa i tidningarna under några veckors tid är att även UIK:s ekonomi havererat. Det är svårt att få pengarna att räcka till resor och hotell för alla typer av turneringar som Umeå IK deltagit i: allsvenskan, svenska cupen, champions league… Dessutom kan inte spelare på denna nivå i toppfotbollen försörja sig på ett vanligt jobb vid sidan av fotbollen. Nu har jag inte någon insyn i vilka spelare som har vilka löner, men jag och min familj ställde självklart upp när vi fick en broschyr hem i brevlådan om att samla in pengar till Umeå IK. Men i dagens (onsdag 4 nov) VK står det bara om den utökade sponsring som Umeå kommunföretag bidragit med, och kommer att bidra med under kommande år förutsatt att det går bra för UIK. Och för att räknas som tillräckligt bra måste Umeå vinna allt. Så tuffa är sponsorernas krav på damfotbollen. Vi vanliga dödliga skulle nog kunna skänka en hundralapp igen om det gäller. Men då vill vi inte att de duktiga spelarna i Umeås stolthet flyttar.

Nu leder UIK med 1-0 där borta i Ryssland. Sofia Jakobsson efter 51 minuter. Om Umeå vinner även hemma så väntar Røa eller Zvezda i kvartsfinalen om jag fattat det hela rätt.

Min poäng är att man inom damfotbollen inte har råd att låta duktiga och utvecklingsbara spelare sitta på avbytarbänken i match efter match. Det kanske fungerar i herrfotbollen, men inte för damlagen.