Öppna fönster och dörrar och spela

din

favoritreggaelåt den 1 juli!

— för kärlek och enhet mellan alla människor på jorden —

Ännu en av dessa sommaraftnar då man ska äta och ha trevligt och umgås. När ateisterna är inne på sin fjärde snaps (om det är små glas) börjar gliringarna om religion och andlighet. Det är jag som tror på Gud, om någon nu har missat det. Men det är hedningarna som är fanatiker. Fanatiska ateister. Smaka på begreppet. Det verkar bakvänt, men det är ett faktum att både på hög nivå (Förbundet Humanisterna) och på lägre nivå (vanliga grannar och släktingar) frodas fanatismen bland dessa icke-religiösa.

Jag kan klara mig genom en fest utan att angripa, än mindre sjunka till nivån personangrepp. "Vad säger din Gud om det då?" säger någon som egentligen inte vill ha något svar. Och de får inget svar, eftersom jag inte äger någon egen Gud. I och för sig dricker jag ju inte alkohol, och det är kanske därför jag kan låta bli att såra. Men ont kan det göra, ordentligt ont. Tänk dig att du är förälskad upp över öronen och hela tiden vill nämna din älskades namn och berätta om hur bra och fin han/hon är. Så känner jag för Gud inombords. Och så kommer någon med en förljugen beskyllning riktad mot min älskade. Det gör ont. Men jag är tyst, för Gud har sagt till oss bahá'í-troende att vi inte såra människor som har en annan tro, därför ger vi oss inte in i dispyter. Inte ens med atister, för visst är ateism en tro om än inte någon religion.

Men svårt är det. "Varför stoppade inte DIN Gud Hitler och Andra världskriget?" Visst skulle jag kunna besvara frågan. Men det kräver att den som frågar har ett visst "djup", ett rörligt intellekt, ateist eller inte. Och att personen i fråga är nykter. Så någon gång ibland svarar jag att under hela mänsklighetens historia har aldrig något ont kommit från Gud. Gud har heller inte straffat några egyptier, invånare i Sodom och Gomorra, eller kastat ut Adam och Eva ur Paradiset eller översvämmat jorden. Det mesta i Gamla testamentet är ombearbetade myter från urgamla polyteistiska samhällen, i vissa fall har det inträffat någon naturkatastrof som människorna inte förstått, men vår Skapare har inte haft något med det att göra.

Allt ont, all orättvisa, allt förtryck, alla svek, alla bedrägerier, allt våld, allt dödande, osv. kommer från människornas själva. Och varje människa kan endast ensam vända sig till Gud med sitt dåliga samvete om han/hon nu har något.