Alla inlägg den 25 februari 2011
Sveriges Television (SVT) vill ut med sina TV-kanaler på nätet så fort som möjligt. Och när detta är gjort kan varje svensk dator ses som en tv-mottagare, och därmed ska licenspengar betalas, oavsett om den som surfar går in på SVT:s webbplats eller ej.
Denna nyhet har retat gallfeber på många svenskar. Många har haft tillgång till Internet i 15 år vid det här laget, och så kommer SVT och lägger ut sina kanaler och har mage att ta ut en slags skatt av svenskarna för detta. Vem har bett SVT att börja sända teve på nätet? frågar nog sig många.
Riktigt vad som är sant när det gäller detta vet jag inte. Detta ska uppenbarligen inte drabba dem som redan betalar TV-licens för en TV. Men de smarta människor som lyckas leva billigare genom att avstå från fast telefoni, TV- och radioapparater osv drabbas. Det finns dessutom inget sagt om hur hög public service-avgiften för just datorer ska vara. Kanske blir den högre än för en TV-apparat, kanske blir den lägre.
Jag anser att public service behövs. Public service-radio och -teve har påverkat mig och mitt liv ganska mycket när jag tänker efter. Jag upptäckte reggaemusiken, som jag fortfarande älskar, genom att P3 under 1970-talet sände program i bästa folkbildningsanda om den nya musiken. Med massor, massor av information, som jag har svårt att tänka mig att en kommersiell radiostation skulle ha gjort. I USA sände knappt någon av landets tusentals kommersiella radiostationer någon reggae alls förrän efter Bob Marleys död i maj 1981. Och nu har under en längre tid danskarna gjort den ena högkvalitativa TV-serien efter den andra. Serier som Livvakterna hade inte kunnat göras utan samarbete och riskfördelning mellan de nordiska public service-bolagen.
Den 7 januari skrev Dagens Nyheter:
Redan i dag erbjuder flera kanaler sina tittare möjligheten att se på enstaka program på internet. Men det ger inte Radiotjänst rätten att ta ut tv-avgift av datorinnehavaren eftersom datorn inte definieras som en tv-mottagare, enligt lagen om finansiering av radio och tv. Det som krävs för att datorn ska förvandlas till en tv-apparat är att någon kanal börjar sända hela sitt kanalutbud över internet. I samma ögonblick som det sker blir datorn en tv och avgift kan tas ut.
Men enligt Linus Larsson på Computer Sweden har SVT haft möjligheten att låta alla sina kanaler sända via webben sedan 2008, men av någon anledning tvekat. Den 22 februari skriver Larsson på tidningens webbplats:
Datorer har i flera år kunnat ses som tv-apparater som man måste betala licens för. Förändringen gick obemärkt förbi 2008, när formuleringen ändrades från apparater som är ”avsedda” för att ta emot tv-sändningar till att omfatta de som ”kan ta emot” sändningarna. Den tidigare formuleringen avser tv-apparater. Den senare även datorer.
Skillnaden? En dator (även utan tv-kort) kan ta emot en tv-sändning, om den börjar sändas via webben. Någon sådan sändning har SVT inte startat, trots att det fanns långt framskridna planer på fullständiga, strömmande kanaler på webben via ett schweiziskt bolag. Kanske bromsades planerna just för att de över en natt skulle förvandla varenda dator i Sverige till en licenspliktig tv i Radiotjänsts ögon.
Situationen är märklig: SVT bromsar en bra tjänst, hela utbudet direktsänt på nätet, eftersom det skulle uppröra dem som är mest it-vänliga.
Det skulle vara illa om privata och offentliga arbetsplatser skulle tvingas betala licens för varje dator som personalen där har som arbetsredskap.Tänk bara på en kommunal socialförvaltning som redan idag kämpar för att få pengarna att räcka till äldreomsorgen, en skolförvaltning som har stora budgetunderskott, eller ett sjukhus som vänder och vrider på slantarna. Dessa leverantörer av omsorg, utbildning och vård har olika kategorier av anställda, och som har en dator eftersom det behövs för att de ska kunna sköta en del av sitt arbete. Personalen kommer knappast att sitta och följa TV-serier under arbetstid. Men om SVT får som de vill kommer barngrupperna att bli större på dagis, vårdavdelningar stängas på sjukhus, antalet lärarledda lektioner att minska. I den privata sektorn kan företag som behöver många datorer komma att slås ut.
SVT förhandlar uppenbarligen med det schweiziska företaget Zattoo, som redan webbsänder bland annat BBC och CNN. Men frågan, som även fått riksdagsledamöter att gå i taket, kommer säkert att utredas grundligt flera gånger om av olika myndigheter och prövas av olika domstolar.
Hushållen kommer däremot inte att påverkas särskilt mycket. Det är trots allt få som saknar TV-apparat (även om hela 10 procent av svenskarna uppger till Radiotjänst i Kiruna att de inte har någon TV).
När jag satt och funderade över framtidens TV för 15 år sedan, ville jag ha en jättekorg med alla TV-program och filmer som finns och sänds i de svenska kanalerna. TV-licensen, reklamen, eller avgifterna till Canal+ och TV1000 skulle bort. I stället skulle jag få välja bland tiotusentals filmer och program och bara betala för det jag verkligen ser. Och om jag stängde av TV:n ofta skulle jag spara pengar på samma sätt som elräkningen blir lägre om jag släcker lampor och annat i hemmet för att göra av med mindre ström.
Det finns en koppling till bahá'í-tron i mitt tänkande. Där säger man: avskaffa nationerna och satsa på människorna! Och när det gäller TV tänker jag: avskaffa TV-kanalerna och satsa på programmen! I övrigt är jag urled på denna fixering vid upphovsrätten. Svårast är det att den varierar så mycket från land till land. Sverige har en av de strängaste lagstiftningarna, vilket bl.a tydligt syns på Wikipedia där nästan varenda artikel saknar foton eller andra illustrationer. Ibland leder denna upphovsrättslagstiftning till nästan komiska situationer. Artister vill synas, bl.a i Wikipedia, men trots att både wikipediaartikeln och artisten tjänar på att artikeln har en bild på artikeln är det mycket svårt att verkligen förse artikeln med en bild på artisten. Fotografens ekonomiska och konstnärliga upphovsrätt skyddas till 110 procent, detta trots att wikipediaskribenten bjuder på sin tid och sitt kunnande helt gratis och dessutom helt och hållet avsäger sig sin upphovsrätt. För så fungerar Wikipedia: det som finns där i form av text, bild och ljud tillhör ingen.
Jag skrev en gång en artikel om en halvkänd författare. Författaren gav mig bilder på sig själv som han hade betalat en fotograf för att ta. Jag kunde alltså förse artikeln med en bild. Men den plockades nästan genast bort av Wikipedias byråkrater (de heter så, det är inget skällsord utan en beteckning på wikipedister som tar hand om vissa administrativa uppgifter). Orsaken var att fotografen fortfarande hade upphovsrätt. Möjligen inte en ekonomisk sådan, men väl en konstnärlig. Wikipedia krävde ett brev, ett mejl eller något liknande från fotografen där denne uttryckligen avsade sig all ekonomisk och konstnärlig upphovsrätt. Hur lätt är det att fixa något sådant när fotografen kanske har flyttat till ett annat land?
Jämför detta med tusentals människor som skriver miljontals program för att sedan skänka dem till mänskligheten. Tänk på Open Office. OpenOffice.org har öppen källkod och är helt fritt att använda. Utvecklingen sker med frivilliginsatser. Det är möjligt att donera pengar till utvecklarna, men programvaran är i sig helt kostnadsfri. Och tänk på hur många miljoner Sveriges kommuner och landsting skulle kunna satsa på vård och omsorg i stället för att betala dyrt för varje licens de köper för Microsoft Office.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
12 |
13 |
|||
14 |
15 |
16 |
17 |
18 |
19 |
20 | |||
21 | 22 |
23 |
24 |
25 | 26 |
27 |
|||
28 |
|||||||||
|