UMEÅ. STADEN MELLAN BROARNA. Nej, nej, nej! Ingen opera eller något äventyrsbad eller kulturhus eller någon annan högre byggnad får uppföras där parkeringen mellan Kyrkbron och E4-bron är belägen idag.

Jag kan inte tänka mig att ingen har förstått varför. En byggnad skulle nämligen göra så att vi inte ser älven lika bra som nu. Byggnaden kommer att blockera utsikten, helt enkelt.

Tänk dig att du sitter i Rådhusparken eller är på väg till Filmstaden och vill spana ut över Umeälven uppströms. Men du ser inget annat än ett åttavånings hotell. Och hur många gånger har det inte hänt att man varit borta från Umeå ett tag och svänger ner mot älven och Strandgatan. Glädjen rusar genom blodet när man ser den älskade blå älven.

En gång i tiden kunde man hänföras av det makalösa panoramat när man körde nerför Ålidbacken. I och med att Ålidtunneln kom till var det slut med den fröjden. Vi får inte göra samma sak med älvskontakten i centrala stan.

Parkeringen på kajen måste bort. Det har vi sagt i åratal nu. Frågan var ofta uppe i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen när jag jobbade som kommunreporter för VK i början av 1990-talet. Det talades också mycket om att Umeås framsida borde vara älven och inte järnvägsstationen eller något annat ställe.

EN FAST FÖRANKRAD BASTUFLOTTE I SUPERKLASS

Efter att ha läst om alla musikfestivaler som hålls på floder och vattendrag i hela världen har det slagit mig att vi kunde göra något liknande. Rock On The River, Blues On The River, Reggae On The River, Jazz On The River – det finns massor av sådana evenemang världen över där scenen finns på mycket kvalificerade bastuflottar, för att göra en liknelse med det vi har i Nydalasjön. Första gången jag såg något sådant var i början av 1980-talet när den fransk-poske synthkompositören Jean Michel Jarre (då med albumen Oxygène och Equinoxé bakom sig) höll en elektronisk konsert med laserharpor och fyrverkerier från en scen i floden Themsen i London.

180 grader om! Låt oss alltså bygga en allevenemangsscen avsedd för åretruntarrangemang en bit ut i älven. Ta bort parkeringen och gör plats för åskådarna. Jag har försökt visar hur jag tänker i illustrationen av TRIANGELN nedan.

  Triangeln kan bli Umeås huvudarena för nöje och kultur.

Småbåtshamnen har byggts ut. Strandgatan är borta och Trädgård i norr har fått bre ut sig lite mer. Evenemangstriangeln i älven är fast förakrad i urberget under älven, och en liten väg har byggts dit för att utrustning ska kunna transporteras dit. Triangeln är inte bara en scen med några loger. Jag har ritat in två lokaler som kan ta drygt 50 personer för mindre konferenser och kurser. I övrigt finns en mängd rum som också går att använda till allt möjligt året runt. Studieförbund och föreningar och kulturen är säkert intresserade.

Tänk er att sätta er bekvämt på nybyggda sittplaser på kajen och avnjuta en teaterföreställning i juni. I juli arrangerar vi en tredagars reggaefestival där internationella artister som Damian Marley och Burning Spear och svenska som Syster Sol och Governor Andy avlöser varandra på Triangelns scen. Kulturhuvudstadsåret 2014 har vi gått om Uppsala som arrangör av den största reggaefestivalen i norra Europa. (Reggaebusschaufförens växande fanclub visar att den jamaicanska populärmusiken nått Umeå.) Sedan bygger vi om scenen till Stadskampen eller något liknande.  I augusti har vi en dansbandsfestival, som också den lockar mängder av människor till Umeå. Dansar man så fryser man inte. Och redan i oktober kan vi ha en konstfrusen skridskobana där förälskade par kan hyra skridskor och åka runt och hålla varandra i handen. På samma sätt som man gör i New York och Chicago enligt långfilmer och TV-serier.

Poängen är således att bygga ute i älven för en publik som är kvar på land. Inga höghus på kajen. Möjligheterna är enorma, och många behov kan tillgodoses. Det är bara fantasin som sätter gränser. Jag bara känner att jag är tvungen att föra fram detta nu när kommunen är igång med översiktsplanen och rangordning av olika projekt.