Vindeln vill inte gå ihop med Umeå

är en rubrik i tisdagens webb-VK. I Vindelns kommunfullmäktige i måndags (22 feb 2010 ) röstade 21 , av de totatl 31 folkvalda ledamöterna nej till att Vindelns kommun ska gå ihop med Umeå kommun. Debatten var lång, och vi kommer säkert att få höra den igen. För det är ett faktum att ingen av de fem små kommunerna Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Vindeln och Robertsfors – vilka redan har ett långt gånget samarbete med Umeå i den så kallade Umeåregionen – sjunger på sista versen. De har varken ekonomi eller en ung befolkning, något som de flesta vet att det krävs för att en kommun, åtminstone teoretiskt, ska gå i konkurs. En kommun som borde vinna framöver är emellertid Nordmaling, som länkas ihop med Umeå genom Botniabanan.

För ett tiotal år sedan gjordes en opartisk utredning som skulle besvara frågan om kommundelen Holmsund/Obbola kunde bryta sig ut ur Umeå för att bilda en egen kommun. Utredningen handlade givetvis också om Umeå skulle klara en skilsmässa. Utredarna kom fram till att kommunen Holmsund-Obbola inte skulle bära sig ekonomiskt som egen kommun. Och Holmsund-Obbola har trots allt en större befolkning än många av Umeås grannkommuner.

På nyårsaftonen 2009 hade Umeå 114.075 invånare efter en ökning med 1.347 personer under 2009. Det föddes 1.493 bebisar i Umeå medan 828 personer avled, vilket gav ett födelseöverskott på 665 personer. Flyttningsnettot (inflyttade minus utflyttade) var 420 personer gentemot det egna länet. men -416 personer gentemot Sverige. Umeå fortsätter att suga upp unga människor från det egna länet (Västerbottens), men förlorar människor till Sverige som helhet. Invandring minus utvandring gav ett netto på 679 personer. Folkökningstalen för 2009 är en trend som hållit i sig i många år nu. Det är helt klart så att Umeå dränerar övriga länet, och även grannlän i norra och mellersta Norrland på människor, och det handlar i huvudsak om unga vuxna. Umeås argument har alltid varit att om Umeå inte haft sitt universitet, skulle de unga ha försvunnit till Stockholm, Göteborg, Uppsala eller Lund i stället. Glädjande är att Umeå även genererar människor av egen kraft, att det föds mycket fler bebisar än det dör folk. Men helt av egen kraft är det inte, eftersom det även är de unga människor som kommit från övriga Norrland och utlandet för något eller några år sedan som får barn.

Jag beställde för omkring tio år sedan ut siffror som visade att 54 % av umeborna var födda i någon annan kommun än Umeå. Om man även definierar deras barn som inflyttare är det över 80 % som inte är genuina umebor. Färre än 1.000 personer är ättlingar till de människor som bodde i Umeå före stadsbranden 1888. Detta är onekligen en ny stad med nytt blod. Och det kanske är bra. När jag har talat med människor i Nordmaling, Holmsund, Örnsköldsvik, Skellefteå m.fl orter som var unga och ute i svängen på 1950- och 1960-talen så säger de alla att de inte gillade umeborna, som var malliga och allmänt otrevliga. Idag uppfattas inte umeungdomar så. Dialekten i Umeå har också förändrats. Många gymnasieungdomar och universitetsstuderande som är födda i Umeå talar en slags rikssvenska som är svår att placera, men tankarna går definitivt inte till Norrland. De låter som nyhetsankare på Rapport och Aktuellt som jobbat bort sina barndomsdialekter, men de uttalar bokstäver som R och H mycket tydligare än dessa. Be dem säga ordet "ihopskramlat" så förstår ni vad jag menar.

Det är okänt hur många människor som egentligen bor i Umeå. Det beror på att alla som kommer hit dröjer med att skriva sig i Umeå. Enligt undersökningar handlar det i runda tal om drygt 6.000 personer. Så egentligen är vi över 120.000 som bor här.

Men jag är ingen anhängare av tesen att befolkningsexpansion är lika med expansion på alla andra områden. Vad gäller ekonomin sade Umeås förre budgetschef en gång att det bästa är om en kommun har exakt lika många invånare varje år. Då är det lätt att planera. Då är det inte brist på dagis och skolor i vissa stadsdelar medan det saknas barn för att fylla daghemmen och skolorna i andra områden. När det gäller brottsligheten är Umeå fortfarande en lugn stad, men vi som bott här sedan 1980-talet har ändå kunnat se en skrämmande utveckling. När vi flyttade hit fick vi höra att vi (i genomsnitt) skulle få tre cyklar stulna per decennium. Över tre fjärdedelar av cyklarna skulle stjälas pga alkohol, dvs cykeltjuvarna var andra ungdomar som behövde ett fortskaffningsmedel för att ta sig hem från krogen.

Idag läser vi i tidningarna om väpnade rån som begås av 16-åringar. Vi vet att det finns en organiserad brottslighet i stan. Bomber har detonerat och lemlästat människor. Alla typer av narkotika finns i stan, och utanför vissa av Umeås högstadieskolor och gymnasier står försäljarna helt ogenerat. Det förekommer utpressning mot restauranger och butiker. Det finns närmare 100 kvinnor som har sin största inkomst i prostitution. Kommunledningens kollektiva och oantastliga mål är att Umeå ska nå upp till 150.000 invånare. Jag undrar dels hur det kommer att se ut då. Jag tycker också att det är fantasilöst att ha ett visst invånarantal som mål.

Vad vill då människorna ha hellre än att vara 150.000 stycken? Det är enkelt. Jag kan illustrera det med följande klipp ur låten "Solidarity", skriven av STEVEN VAN ZANDT och ofta framförd av gruppen BLACK UHURU (Reggaearrangemang):

Everybody wants the same thing, don't they?
Everybody wants a happy end
They wanna see the game on Saturday
They wanna be somebody's friend

Everybody wanna work for a living
Everybody wants their children warm
Everybody wants to be forgiven
They want a shelter from the storm

Look at me, I ain't your enemy
We walk on common ground
We don't need to fight each other
What we need, what we need

Solidarity, solidarity
Solidarity, solidarity

Nobody likes to ask for money
Somebody likes to play the clown
Nobody likes to wait in a long line
Nobody likes being pushed around

Everybody wants their family protected
They wanna express themselves
Everybody wants to live forever

En sista sak jag vill påpeka när det gäller Norrland, säsrskilt inlandet, är att kommunerna måste överleva, människor måste välja att bo kvar där, och att infrastrukturen måste bevaras. För om jorden drabbas av en klimatchock med kraftigt stegrad värme, översvämmade kuster och ökenspridning till och med i södra Europa – är det i stort sett bara till Finland, Sverige, Norge och Kanada de kan flytta. Under Rysslands permafrost finns Metan och en rad andra gaser – många mycket giftiga – som börjar sippra ut när den eviga tjälen där släpper. Vi får se hur länge det tar för Italien, Grekland, Frankrike, Spanien, Portugal och möjligen Albanien, Serbien, Makedonien, Bosnien, Montenegro, Turkiet, Libanon och Israel att de i nuläget måste pumpa in miljarder euro i Vindeln, Dorotea, Norsjö, Storuman, Härjedalen och andra kommuner i norra Fennoscandia för att deras barnbarn och barnbarnsbarn ska bosätta sig där.

Världen har blivit ny.

En ny dag är på väg att gry 

Nattens mörker som har täckt mänskligheten håller på att försvinna, och dammet från krig, jordbävningar, nya krig och hemska prövningar skingras långsamt. En morgonbris fylld med väldofter får människorna att vakna upp ur sin andliga sömn för att förvirrat se sig omkring. Den mer informerade grannen kan beräta att precis som föutsagt, står vi i den nya erans tambur. Förundrat ser vi hur mänsklighetens nya bostad redan har börjat möbleras av människor som emottagit nåden att kunna förstå. Himmelska förmågor utvecklas i människornas själar under ledning av Sanningens Sol. Själarnas förmågor är visserligen olika och deras tillstånd varierande, men det är som det ska vara. På baksidan av bostaden har en trädgård anlagts, mer fulländad än Edens lustgård. Under de hetaste timmarna på dagen försvinner solen bakom Karmelbergetoch skänker en angenäm svalka. På en jordlott växer tulpaner och hyacinter, på en annan törnen och tistlar. Varje lott tar emot solskenets gåva, men förmågan att ta emot är inte densamma. Därför är det nödvändigt att vi anstränger oss för att utveckla vår kapacitet och mottaglighetsförmåga så att Sanningens Sols nådefulla gåva, avsedd för denna tidsålder som vi lever i, kan nå oss och vidga våra medvetanden och glädja våra hjärtan. Vi måste sträva efter att dagligen öka vår kapacitet, stärka och utöka våra möjligheter att motta gåvorna, bli som perfekta speglar. Ju mer polerad och ren spegeln är, desto mer strålande är dess återkastning av ljuset från Sanningens Sol.
  

Den Välsignade Fullkomlighetens gåvor är oändliga. I själva verket är vår olikhet en orsak till enighet och inte till oenighet och fiendskap. Om alla blommorna i en trädgård skulle vara av samma sort och färg och befinna sig i samma utvecklingsstadium, skulle intrycket vara monotont för ögat och trädgården skulle vara i fara. Bristen på mångfald skulle göra den utsatt för skadeinsekter och parasiter som gynnas av enformigheten, vilket skulle kunna förgöra hela trädgården. Det samtidiga behovet av dvala och nattsömn skulle lämna trädgården utan väktare. Men om blommorna är olika, färgerna mångskiftande, egenarten blandad och formerna många, är trädgården mycket tilltalande och dessutom starkare. Skillnaderna i färgprakt ger trädgården dess skönhet och charm, och skapar dessutom enighet om mångfaldens nödvändighet, eftersom trädgårdens överlevnad hänger på denna.

Eftersom vi människor har olika personligheter, skilda idéer och unika väldofter, låt oss som blommorna i samma gudomliga trädgård eftersträva att leva tillsammans i enighet och harmoni. Fastän varje själ har sin egen personliga parfym och färg, så sprider de alla sin vällukt till den bris som blåser genom världen, och de mest polerade speglarna åter   kastar sitt ljus även på de mindre polerade. Därigenom når gåvorna och det livgivande ljuset alla, och eftersom vi alla är beroende av att detta sker råder fullkomlig enhet om detta och alla fortsätter att växa i fullkomlig harmoni och samstämmighet. Bli som vågorna på ett hav, som träden i en skog, bladen på ett träd, molekylerna i ett blad, bli som blommorna i en trädgård som växer i största kärlek, överensstämmelse och enighet. Då kommer era hjärtans trädgård att frambringa dess blommor med utsökt väldoft för att vederkvicka den himmelske trädgårdsmästarens näsborrar, de kommer sannerligen att glädja ögat hos den gudomlige odlaren som har närt dem.

Leonard Yan efter 'Abdu'l-Bahá

Stefan Back, Monigana Hill

to den 4 februari 2010,  12:51

166-17-17 (17 Sultan)

---------------------------------------------

Jag har varit borta ett tag, men läser i ett gammalt nummer av Västerbottens-Kuriren (VK) att USA inte vet var bin Ladin finns. Ska det inte stå att "USA vet inte om bin Ladin finns"?

Annat inaktuellt:

Varför röstade inte TV-tittarna på de mer spännande körerna i Körslaget? Varför åkte de ut så tidigt: invandrarköree, kören ledd av en ofarligt annorlunda satsande person som Nanne Grönvall, och körer som i ett nummer vågade göra ett köruppträdande av något som ligger långt ifrån körvärlden. Om någon t.ex skulle göra ett körnummer av Miriam Makebas låt Pata Pata (bättre version) skulle svenskarna säkert rösta ut den kören. Ändå spelar de sydafrikanska körerna i elitserien, i körernas formel 1.

För varje avsnitt blev programmet allt mer utslätat, allt mer lagom-svenskt. Det är överlag något mysko med talangtävlingarna på TV4. Som att Tove Östman inte gick till final eller att Agneta Sjödin åkte ut i Last Dance senast. Det finns ett inbyggt fel i telefonomrstnings-förfarandet i Idol, Körslaget, Lets's Dance och liknande tävlingar.

Människor tänker nämligen så här: "det är så många som röstar på de bästa ändå, så jag kan väl ge min röst åt någon annan".

Det leder till slut, som vi har kunnat konstatera, att de två bästa tvingas duellera om den sista finalplatsen. Till finalen går sedan en segertippad person och en person som borde ha röstats ut tidigare.

Mitt förslag är att man i stället får rösta på den eller de som borde åka ut. Jag tror att varje program blir bättre och dessutom att slutresultatet blir mer rättvist då.

Aktuellt:

Klart att man inte ska bevilja alkoholtillstånd i skidbacken. Eller rättare sagt nedanför slalombacken, som Tärnaby fjällhotell vill. Jag hoppas att Storumans kommuns miljö- och samhällsbyggnadsnämnde (långt ord, men det där med samhällsbyggnadskontoret var ett fint namn som jag hittade på när jag jobbade på Umeå kommuns informationsenhet, och planeringsavdelningen skulle slås ihop med en annan avdelning.) Men tillbaka till slalombackarna. Det funkar inte att man ska ta en öl eller en snaps varje gång man kommer ner.