Kanske räcker det inte med två världskrig. Kanske måste vi uthärda en klimatkatastrof också?

Då kanske vi äntligen få en identitetsförskjutning där den nationella identiteten underordnas den globala, och en global identitet där mänskligheten blir redo att frigöra sig från nationella egenintressen för att i första hand se till mänskligheten som en helhet.

Berlinske Tidende recenserar klimattoppmötet i Köpenhamn så här:

"Toppmötets förtopp var så farsartat att man under tiden det pågick var tvungen att fråga sig om det överhuvudtaget gått upp för FN:s medlemsländer hur allvarlig situationen är. Under toppmötet upplevde vi en nationell egoism som hör hemma i en annan tid, kryddad av ett FN-system som är så svårmanövrerat att folk med onda avsikter kunde utnyttja det till det yttersta för att sabotera mötet."

Det finns alltså ingen enhet, ingen konsensus. Ändå menar andra bedömare att det är konsensustanken det är fel på:

"Den svaga klimatöverenskommelse som blev resultatet i lördags av två veckors intensiva förhandlingar i Köpenhamn visar sårbarheten i ett system som bygger på konsensus - samstämmighet - och kan ge FN en svagare roll framöver, menar bedömare. (...) FN-beslut måste normalt fattas med enhällighet. (...) Enhällighetsregeln hade dock kunnat helt strypa konferensen, och bara genom att låta ett mindre antal i toppledare hamra fram en sluttext kxmde FN förhindra ett totalt sanunanbrott. (TT-AFP-REUTERS i Västerbottens-Kuriren måndagen den 21 december 2009)."

Det är dessutom svårt att förstå vilken framtid de demonstrerande massorna utanför toppmötesområdet vill ge till sina barn och barnbarn. Förstår de inte att globalisering i sig inte behöver vara något ont? Det handlar inte om att ett tiotal jättelika företag ska ta makten över jorden, utan att var och en av oss blir världsmedborgare i stället för nationalister. Tyvärr verkar inte demonstranterna vara intresserade av att utrota nationalismen inom sig själva, och stödja de ledare som ändå försöker hitta lösningar genom att träffas, i Mexico nästa gång. Det är lobbyisterna med sina särintressen som är den verkliga fienden, om det nu finns någon.

Vi har för länge sedan passerat måttlighetens gränser. Idag, på julaftonen 2009, läser jag i en debattartikel skriven av Eva Christina Nilsson, generalsekreterare för Svenska missionsrådet:

"Jag har lärt mig att jag sällan kan – eller vill – agera helt på egen hand. För de utmaningar jag ser är inte mina egna problem. Det är hunger och klimat, utmaningar som kräver global samverkan. Som kräver politiskt mod och visionen om ett samhälle och ett jordklot där alla får plats. Ett givande och ett tagande. Inte egoism och misstänkliggöranden, utan en insikt om behovet av ömsesidighet."

Det låter som ett citat från någon bok om den framtida världsordning som Gud uppenbarade för Bahá'u'lláh. Hur många gånger har jag läst något liknande? Tusentals gånger?

Om det bara hängde på detta skulle vi fördubbla antalet bahá'íer i Sverige. Det finns idag många som definierar nationalismen som ett problem, som ett av mänsklighetens största problem.

Men bahá'í är ju även en religion. Det kan vara svårt att ta till sig att en iranier på 1800-talet spred Guds budskap till dagens människor, oavsett om man tror att Maria födde en son åt Gud, att Muhammad var den siste profeten eller om man är ateist och humanist. Men att det globala tänkandet måste ersätta det nationella borde alla vara överens om, även de demonstrerande massorna som ville framföra vad de nu ville framföra till världens ledare.

Jag, som är bahá'í-troende, ser tyvärr hur det som Bahá'u'lláh varnade för åren 1867 - 1870 håller på att ske. "Civilisationen, kommer om den tillåts överskrida måttlighetens gränser att förorsaka människorna stor olycka", skrev Bahá'u'lláh. Det som man då mest fruktade var krig som var ännu större än de som begränsades till en kontinent, som napoleonkrigen. Men givetvis är en rovdrift på planetens resurser också att överskrida måttlighetens gränser. Med råge.

"Den tid måste komma då det tvingande behovet av att hålla en bred, allomfattande sammankomst av människor kommer att allmänt inses. Världens härskare och konungar måste bevista den och måste, då de deltager i dess överläggningar, överväga de vägar och medel som kan lägga grunden för världens Stora fred bland människorna. En sådan fred kräver att stormakterna beslutar sig för att inbördes fullt försonas, så att lugn kan skapas för jordens folk." (Bahá'u'lláh)

Det är som bekant stormakterna som gör FN tandlöst. Och i FN:s säkerhetsråd – det verkliga maktorganet – sitter de nationer som vann 2:a världskriget och det räcker med att ett av länderna lägger in sitt veto så blir ett förslag eller en åtgärd aldrig genomförd. Den största supermakten, USA, kan förstås strunta i FN och dess säkerhetsråd och invadera länder i alla fall.

Enligt bahä'i-tron är den närmaste framtiden för mänskligheten mörk och svår och det upplever vi varje dag, men i ett längre perspektiv är den ljus.

Man talar om en ny guldålder för mänskligheten, en ny civilisation, en global civilisation, där folken är förenade i sina strävanden att läka planeten och mänskligheten samt stoppa alla krig en gång för alla. "Den dagen närmar sig, då Vi skall ha vecklat samman världen och allt som finns däri och ha vecklat ut eri ny ordning i dess ställe", skriver Bahá'u'lláh, liksom "Så starkt är enhetens ljus, att det kan upplysa hela jorden".

En sådan enande process är svår och långsam och kan ligga många århundranden framåt i tiden. Olle Åhs, som gick bort 2008, skriver: "frågan är om vi inte faktiskt behöver genomlida svåra prövningar för att acceptera en sådan identitet. Det skulle i så fall fordra att vi skapade en världsfederation och en världsregering av människor som såg planeten som en enhet - politiker som tänkte i första hand i globala termer."

Sorgligt nog är den övergripande ideologin på vår planet att varje nation med politiker och företag i samverkan ska konkurrera med andra nationer vars företag stöttas av dessa länders politiker. Det finns 150 länder med 150 näringslivsministrar med 150 Saab-företag att rädda. Faktum är att företagen har kommit längre med globaliseringen än politiker och vanliga människor. Coca Cola och MacDonalds är globala företeelser, och kanske är det därför som ordet "globalisering" är ett fult ord för många unga människor.

Trots allt verkar det som att vi är på väg, att det finns ett embryo till global identitet och att människor faktiskt upptäckt att inget land är en isolerad ö som för handelskrig och en massa annat mot andra isolerade öar. Det finns ett unionsbyggande på kontinental nivå, med EU som förebild, att lära sig framgångar och misstag av. De till synes oöverstigliga utmaningar vi står inför vad gäller klimat och miljö, pandemier och multiresistenta bakterier kan också ses som ett slags stimuli till gränsöverskridande, internationellt samarbete, även om dödsskuggans hand kommer att vila över oss människor i flera århundraden. Bahá'í-uppfattningen är att det kan krävas hot om nästan total utplåning för att mänskligheten ska samlas under enhetens tecken. Men hela mänskligheten kommer inte att utplånas, enligt Bahá'u'lláhs uppenbarelse.

Enhet på arabiska.

För 8000 år sedan levde alla människor i jägar- och samlarsamhällen. Den genomsnittliga tid en människa arbetade per vecka var mindre än 20 timmar. Sedan lärde sig mänskligheten undan för undan djurhållning och jordbruk, och blev bofasta i stället för nomader. Denna förändring förlängde avsevärt arbetstiden, men också risken för överfall och plundring, och snart utsågs personer med en god förmåga att förutse risker och planera försvar till hövdingar. Dessa fick de jägare som givetvis ännu fanns kvar att använda som en styrka som kunde försvara jordbrukare och boskapshållare. "Soldaterna" var förmodligen bara soldater på deltid.

Vi vet att dessa samhällen blev gradvis allt större och hövdingar blev storhövdingar och så småningom kungar. Några av dem röstades fram, men ganska snart blev kungamakten ärftlig. De första stadsstaterna uppkom i Främre Orienten under den tidiga bronsåldern. De mest välkända stadsstaterna –  Lagash, Nippur, Ur och Uruk – fanns i det forntida Mesopotamien där Sumererna levde i olika stadsstater för 5000 år sedan. Majoriteten av världens folk har gått igenom denna utveckling under slutet av stenåldern eller under bronsåldern. Nästa steg var sammanhållna kungariken med småkungar eller feodalherrar som styrde i provinserna. Bönderna var livegna; de fick ett stycke land att odla för sin egen försörjning, men var i första hand skyldiga att arbeta på feodalherrens stora ägor. De fick inte flytta och arbetade mellan 60 och 70 timmar i veckan. De kunde också tvångsrekryteras och tvingas ut i krig som de inte förstod vad det handlade om. I Europa fick vi ett lapptäcke av områden som hade ärvts av den ene eller andre kronprinsen. Spaniens kung regerade exempelvis Spanska Nederländerna (Belgien). De stora sjöfarande länderna – Portugal, Spanien, Holland, England – byggde imperier genom att beslagta länder runtom i världen med lägre teknologisk utveckling och döpa om dessa länder till kolonier. Sedan ledde den teknologiska utvecklingen fram till industrialiseringen, och alltfler fattiga människor från landsbygden flyttade in till städerna för att arbeta i fabrikerna.

Nationalismen – som alltså är den kraft som idag hindrar globala lösningar på mycket allvarliga problem – uppstod i samband med de amerikanska och franska revolutionerna. Dessa nationers erkännande av mänskliga rättigheter gjorde att människorna i staten blev medborgare, inte bara undersåtar, med rättigheter och skyldigheter. Problemet för staterna var att nya idéer och nya ideologier utmanade statens makt. Därför behövde staterna någonting som kunde få folk att fortsätta vara lojala mot staten. Lösningen blev just nationalismen. I det nationalistiska åtgärdspaketet ingick att skapa enhetliga språk, gemensamma kulturella högtider, betona gemensam historia och skapa sammanhållande nationella symboler som t ex nationalsånger, flaggor, representation vid idrottstävlingar, osv. Nationalismen var en lyckad ideologi som bidrog till att nationerna Tyskland och Italien kunde skapas. Men sedan Sovjetunionens sönderfall och kommunismens tillbakagång har alltför många nya nationer skapats. Enbart Jugoslavien delades i sex nya nationer.

Bahá'u'lláhs lösning är att en överstatlig nivå tillskapas med parlament, regering, högsta domstol, försvar, myndigheter, lagstiftning och ekonomiskt system. Detta måste ske frivilligt, men kanske som ett resultat av att nationalismen fört oss till kanten av ett stup. Fortsätter den nuvarande negativa utvecklingsspiralen till slut leder till att mänskligheten har att välja mellan undergång och utplåning å ena sidan och ett Jordens Förenta Stater å andra sidan. Nationerna måste underkasta sig därför att människornas behov av enhet, samgående och sammanhållning är äkta och inte bara en läpparnas bekännelse. Vi kommer alla att vara världsmedborgare bara vi kommer över den här känslomässiga begränsningen "vi och dom".

UPPSNAPPAT

Ja, vi bahá'íer i Umeå blir nu, precis som Västerbottens-Kuriren rapporterar ett lokalt samfund som ingår i Svenska bahá'í-samfundet, som i sin tur är en del av en religion som är spridd till världens alla länder. I stort sett. I det alltmer ateistiska Europa är inte bahá'í någon stark tro, men i takt med att de större, äldre religionerna håller på att vittra sönder kanske bahá'í kan göra sig gällande. Tidigare har vi gått under beteckningen "ideell förening" lokalt, varför vet jag inte riktigt. Det har i alla fall inte med pengar att göra, för både de lokala, de nationella och det Internationella bahá'í-samfundets verksamhet finansieras enbart med medel från samfundsmedlemmar.

När man läser debattartiklar om exempelvis hur svårt det är att i t.exklimatfrågan att omsätta vetenskap till politik, slås man av att det saknas en faktor i resonemanget. En gemensam tro på någonting.

Som det är nu så finns det ett politiskt spel inför de politiska ledarnas träff, som denna gång handlar om koldioxidförhandlingar och som genomför i Köpenhamn.

Presidenter och premiärministrar har varit utsatta för en ganska intensiv lobbying redan innan de kommer för att diskutera klimatfrågor och växthuseffekt. Vetenskapsmännen är inte heller överens, och även dessas verksamhet finansieras av olika intressen. Den enda lösningen på sådana problem är att mänskligheten går samman för att enade ta sig igenom alla problem som väntar.

 
En av de allra äldsta religionerna, den numera nästan utdöda zoroastrismen, betonade starkt ekologin. Enligt asha, den rätta ordningen, att leva "ärligt, att öva barmhärtighetr, att vara renlig  och undfly allt som besmittar, att bruka jorden med varsamhet, att som en förälder sörja för boskapen och som en 100-procentigt trädgårdsmästare bidra till balansen i naturens växt- och djurvärld. Att förstöra den prakt som Gud skapat hörde till det onda, som Zoroastersammanfattade i termen drug: lögn, oordning, kaos, konflikter, rovdrift på naturen, att som en full trädgårdsmästare, ovillig att lära sig någonting, förstöra naturen och på sikt hela planeten. Rovdrift var möjlig redan då, även om det går betydligt snabbare idag. Det viktiga med Zoroasters asha var att människan alltid sågs som en del av den goda ordningen. En lösning där människorna stod utanför ekologin var ingen lösning utan en lögn. Zoroaster hade också den fulla insikten att det är möjligt för människan att förstöra hela sin värld oåterkalleligt. Hans religion, som 

Bahá'í är en religion som föddes tämligen blödande i mitten av 1800-talet i det shia-muslimska Iran. Ordet bahá betyder just prakt, och syftar på den prakt som Gud skapat och på den översinnliga prakt som Skaparen i sig är.

Bahá'í har hela tiden varit en framåtsyftande religion. Det finns faktiskt en manual för hur mänskligheten ska ta sig igenom de stålbad som väntar. Lösningarna beskrivs ganska ingående i böcker som "Civilisationens förnyelse", som man kan beställa via Svenska bahá'í-samfundets hemsida, och det handlar i stort sett om att skapa en demokratisk världsstat med parlament, regering och myndigheter som står över de nationella. Om FN vore ett sådant organ som kunde tvinga alla länder, inklusive supermakter och oljerika diktaturstater, att följa världsfolkmajoritetens beslut skulle mycket vara vunnet.

När Bahá'u'lláh, (1817 – 1892) som grundade bahá'í-tron, började få sina budskap från Gud, var en åtgärd att skriva till världens monarker, presidenter, statsministrar och religiösa ledare. Det stod klart att flera stora krig skulle komma att utkämpas med hundratals miljoner dödsoffer. Bahá'u'lláh manade ledarna att omedelbart tänka om och att sluta att bara se till sina hus och vad deras respektive länder kunde roffa åt sig. Men Bahá'u'lláh spärrades in i en fängelstad norr om Haifa  det som idag är Israel.

Bahá'u'lláhs son 'Abdu'l-Bahá (1844-1921) upprepade varningarna, men till slut kunde han inte göra mer än att skydda de människor som bodde i Haifa/Akko-regionen genom att samla och spara livsmedel, mediciner och andra livsnödvändiga ting. Han adlades senare av engelsmännen för att han hade räddat livet på 10.000-tals nänniskor.

Mänskligheten fick i alla fall två världskrig i det otäckaste sekel som upplevts.

Bahá'í handlar alltid om att varje psykiskt frisk människa har samma mål, förhoppningar och drömmar, och att de mår dåligt och blir bedrövade och sjuka av en värld som förstörs tills nästan ingenting fungerar. Det handlar fortfarande om att mänskligheten ska vara med, måste tillåtas att vara med i processen motenhet och samsyn, och på sikt världsmedborgarskap. Unga människor må tro att de för något slags krig mot oss som är 20-30 år äldre, men sådana motsättningar är bara skenbilder. Är vi inte alla djurrättsaktivister när allt kommer omkring? Det som skiljer människor åt är hur väl de tillämpar och förstår vetenskap och hur långt de har kommit med att känna i anden och därmed känna själslig smärta när någonting är mycket svårt.

Om vi drar en cirkel runt någonting som heter ekologi, klimatsmart och byggande av plusenergisamhällen, måste alla människor ha rätten att ställa sig intill sina systrar och bröder i den cirkeln.

Hur ska vi annars kunna planera för att vi och världen ska kunna överleva en klimatkatastrof eller andra stålbad som väntar? Det duger inte att en sida ställer sig utanför allt ansvar och anklagar den andra för att ha förorsakat katastroferna. Varje liten människa kan göra någonting, och det hon gör spelar stor roll. Men tyvärr finns det för mycket konfliktglädje. Varje tidning menar att konflikter säljer bättre, och därför blåses motsättningar som inte finns upp.

Gud kommer inte till hjälp när öknarna brer ut sig söderöver och hundratals miljoner klimatflyktingar försöker ta sig norrut. Gud har gjort som Gud alltid gjort – Han har redan valt ut en människa till Sin budbärare, och i fallet Bahá'u'lláh var det för första gången i mänsklighetens historia som människorna gjort eller snart skulle komma att göra sådana framsteg på kommunikationsområdet att alla människor kan nås av budskapet i princip samtidigt. Och detta budskap är ett koncept som håller, men ansvaret ligger på oss människor.

Vi bahá'í-troende talar om "Den lilla freden" och "Den stora freden". I det sistnämna fallet handlar det om att hela mänskligheten till slut förstår att det finns en Gud, att det överallt är fråga om samma Gud, och att den enda religion som finns är Guds religion.

Religionen och vetenskapen är enligt bahá'í de främsta verktyg som Gud har gett oss. De behövs för en balanserad utveckling. Men vi bahá'í-troende inser givetvis att det är långt kvar till denna upplysta tid och att någonting måste göras långt innan dess.

"Den lilla freden" är denna lösning. Den innebär slutet på nationalismen och omvärldsfientligheten. En väg är att alla stater på jorden måste bli delstater som sorterar under en världsstat, som dessutom har tvångsmedel till sitt förfogande om något land skulle få för sig att ytterligare äventyra mänsklighetens och planetens framtid. Det skulle bli ett slut på alla diskussioner om att om ni får släppa ut si eller så mycket gifter    så måste vi kompenseras på det ena eller andra sättet. "Den lilla freden" är för oss en manual från Gud för att vi ska klara av de omedelbara världskriser som närmar sig, men så mycket mer med religion

har den inte att göra. Många människor har gjort ett hårt arbete för att göra denna manual begriplig och överskådlig, och den griper in på alla områden som finns. Den finns publicerad på otaliga språk. Läs den och andra nyttiga böcker!