När jag börjar skriva detta står det 0-0 i mötet mellan Rossiyanka och Umeå IK i Champions League-mötet. Förhoppningsvis vinner Umeå, men om de inte gör det vill jag inte läsa någon ny artikel i Västerbottens-Kuriren om UIK:s spelare i tårar. Och jag vill i förlängningen inte se någon massflykt av spelare från Umeå till andra damfotbollsklubbar.

Umeå IK har varit ett lag som haft så god tillgång på spelare att deras landslagsspelare fått sitta på avbytarbänken i match efter match. Så var det för några år sedan, och även om man som umeåbo först kände en viss stolthet så började man så småningom tycka att det var helt sjukt. Varför sticker de bänkade tjejerna inte till en annan klubb där de får spela? tänkte jag. Det måste väl ändå vara roligare att få spela än att få tillhöra Sveriges bästa lag och inte få spela. Men till slut tröttnade vissa tjejer på bänken på att vänta på att det skulle bli deras tur. Och nu har UIK ett underskott på bra spelare. Synden straffar sig själv, så att säga. Det skulle inte vara helt fel att ta med sig nigerianskan Emueje Oghiabeva från Ryssland efter dagens Champions Leaguematch så att säga.

Dessutom bidrog UIK till att den svenska damlandskampstruppen fick en sämre trupp. För sitter man på avbytarbänken för jämnan får man ju en viss matchovana, och det har man kunnat se på de VM-turneringar som Sverige deltagit i och där de i Umeå bänkade tjejerna ska spela. Jag hävdar helt enkelt att Sverige hade haft större chans till VM-guld om inte UIK:s policy försämrat vissa spelares prestanda.

Givetvis försvann spelarna en efter en så småningom. Och som vi nu kunnat läsa i tidningarna under några veckors tid är att även UIK:s ekonomi havererat. Det är svårt att få pengarna att räcka till resor och hotell för alla typer av turneringar som Umeå IK deltagit i: allsvenskan, svenska cupen, champions league… Dessutom kan inte spelare på denna nivå i toppfotbollen försörja sig på ett vanligt jobb vid sidan av fotbollen. Nu har jag inte någon insyn i vilka spelare som har vilka löner, men jag och min familj ställde självklart upp när vi fick en broschyr hem i brevlådan om att samla in pengar till Umeå IK. Men i dagens (onsdag 4 nov) VK står det bara om den utökade sponsring som Umeå kommunföretag bidragit med, och kommer att bidra med under kommande år förutsatt att det går bra för UIK. Och för att räknas som tillräckligt bra måste Umeå vinna allt. Så tuffa är sponsorernas krav på damfotbollen. Vi vanliga dödliga skulle nog kunna skänka en hundralapp igen om det gäller. Men då vill vi inte att de duktiga spelarna i Umeås stolthet flyttar.

Nu leder UIK med 1-0 där borta i Ryssland. Sofia Jakobsson efter 51 minuter. Om Umeå vinner även hemma så väntar Røa eller Zvezda i kvartsfinalen om jag fattat det hela rätt.

Min poäng är att man inom damfotbollen inte har råd att låta duktiga och utvecklingsbara spelare sitta på avbytarbänken i match efter match. Det kanske fungerar i herrfotbollen, men inte för damlagen.