Läs mer på min systerblogg EKOKAMMAREN

DET HAR VARIT en vecka av små privata sorgligheter, men inget som kan jämföras med världsproblemen givetvis.

Jag upptäckte för en tid sedan att postcentralen vid flygplatsen har retirerat i fråga om vilken tid postlådorna där ska tömmas. Det är ju postcentralens postlådor vid Alvik som töms senast i Umeå, och där har alltid funnits många människor som är ute i sista minuten. Klockan 21.00 på vardagar och klockan 19.00 på söndagar har de tre lådorna tömts. Så har det i alla fall varit i flera år.

Men inte nu längre. Nu sker tömningen 20.00 på vardagar och 17.00 på söndagar.

Och det i Norrlands och Europas huvudstad...

Inte många vet om det än, och jag har inte sett vare sig debatter eller nyhetsnotiser i tidningarna. Det är ju en klar försämring, och definitivt inte värdigt vår Kulturhuvudstad, vår kommun, den största norr om Uppsala. Det finns många företagare som är beroende av att post kan tas emot sent, särskilt på söndagar. De borde i stället ha flyttat fram söndagstömningen någon timme.

Konstigt att inte chefen för Umeå kommuns Näringslivsservice har reagerat. Att vår post kommer med på kvällsflyget söderut är väl nästan lika viktigt som att ha många flighter. 20.00 på vardagar och 17.00 på söndagar! Vem har bestämt det, och varför?

En annan upptäckt är att den stora internationella fredskonferens som jag för ett halvår sedan trodde att Umeå skulle bli värd för, den blir inte alls. I stället arrangeras Pax Nordica som alla andra år. Denna konferens av typ Mindre har visserligen ”Märkesåret 1809” som första punkt, men jag har alltid tyckt "märkesåret är ett otroligt tråkigt namn. Vaddå märkesåret? År 1809 handlade visserligen om att konungariket Sverige-Finland splittrades. Men 1809 var också slutet för alla krig för Sveriges del. De sista slagen stod i Ratan och Sävar i närheten av Umeå, och sedan dess har vi haft 200 år av fred. Detta borde ha firats och uppmärksammats mycket mer!

I slutet av 1980-talet eller så firade vi verkligen här i Umeå. Det var världens ös med konserter, maträtter från hela världen, teater, m.m Och vad firade vi då? Jo, att staden hade brunnit upp för 100 år sedan! Varför kan vi då inte fira 200 år av fred?

Umeå sade nej till att fixa en fredsfest eller festival i somras. Nu har Umeå även avsagt sig möjligheten att arrangera en storskalig veckolång fredskonferens, med nobelpristagare, FN-folk, forskare, politiker, utställningar, seminarier, internationell press, m.m och givetvis sakkunniga från det internationella bahá’í-samfundet... Umeå vågade inte, eller kanske är det så att Umeå trots allt är för litet.

För litet, för harigt och för andefattigt för att sätta sig själv på världskartan.

En stad där man kan posta sina brev och paket sent på kvällen och ha garantin att de ändå kommer fram till mottagarna i Sverige nästa dag. En stad som klarar av att ställa till med fredsfest på sommaren, och en tung, internationell freds- och konfliktkonferens på hösten. En stad som sammanför alla de resurser som nu ligger och tynar bort på olika håll i kommunen. Det är detta som är riktig tillväxt i en stad med visioner och ambitioner.