I Umeå debatteras fortfarande det faktum att Svenska kyrkan disponerar 140 kvadratmeter (Kyrkhörnan) av en nybyggd skola vid namn Sjöfruskolan. Vid större gudstjänster kommer kyrkan även att nyttja skolans inomhustorg. Ålidhems församling har i diskussioner med skolans ledning och personal förbundit sig att hålla sig till läroplanen. Skolans läroplan säger att skolan ska ge kunskap om olika religioner, bl.a om kristen tro, och den möjlighet till påverkan och det försprång som Svenska kyrkan får genom att redan finnas i skolan har fått kritik både från icke-religiösa föräldrar och från den ganska betydande minoritet som har en annan tro än den kristna. Ålidhems församlings Kyrkoherde Lisa Tegby har påpekat att läroplanen inte hindrar kyrkan från att förmedla den kristna tron. Hon skriver i en insändare att barn har rätt till andlig utveckling enligt FN:s barnkonvention och att skolan i detta sammanhang kan vara en resurs för skolan. Hon påpekar även att skolan ska förmedla kunskap om det kulturarv vi har i Sverige och där är kyrkan en viktig del.

ÄR RELIGIONEN OND? ÄR ALL RELIGION OND?

Umeå kommuns hyresgäst

Umeå kommun har ett system som ska tvinga de olika verksamheterna till ett bättre lokalutnyttjande. Jag ska inte gå in på det närmare utan konstaterar bara att det är en intern grej där kommunen hyr av sig själv: fastighetskontoret är hyresvärd och skolorna hyresgäster som betalar för varenda kvadratmeter de råkar ha. En skola tjänar alltså på att ha precis så många lokaler de behöver, vilket givetvis är ohyggligt svårt. Denna balans finns inte hos äldre skolor där toppen på barnkullen sedan länge är passerad, och föräldrarna brukar skrika att kommunen ska sänka hyrorna när skolorna brottas med enorma sparbeting, inte som inte har råd med nya läromedel eller till och med hotas av nedläggning. Men kommunen gör inget annat än ger med ena handen (pengar till bl.a hyran) och tar tillbaka pengarna med andra handen (bl.a. lokalhyran). Det är de nyare skolorna som har de bästa förutsättningarna att tjäna på detta system, medan de äldre dras med många tomma lokaler i förhållande till elevantalet.

Därför är det en bra lösning för de gamla skolorna att hyra ut sina tomma lokaler till olika hyresgäster. Men Sjöfruskolan är ny, och borde inte ha tomma lokaler som kostar pengar. Samtidigt kommer skolan att behöva lokalerna om ett antal år, då barnen blir fler. Lösningen är att hyra ut de extra lokalerna tills elevantalet blir större. Tyvärr verkar det som om 140 m² redan när skolan var i planeringsstadiet har vigts åt Ålidhems församling, som tillhör Svenska kyrkan. Det har aldrig varit tal om någon annan hyresgäst. Har kommunen t.ex frågat Umeås muslimer om de ville hyra de 140 m² stora utrymmet? Kyrkoherden Lisa Tegby antyder i en insändare att Umeå kommun är initiativtagare till avtalet, hur som helst finns ett hyreskontrakt. Vid större gudstjänster kommer kyrkan även att använda Sjöfruskolans innetorg.

Enligt Ålidhems församling har kyrkan ett demokratiskt synsätt med respekt för minoriteter. Men hur hade debatten sett ut om dessa 140 kvadratmeter i Sjöfruskolan hade vigts åt islam? Högst upp på dagordningen för Umeås muslimer står nämligen byggandet av en moské. Det har redan bestämts att det blir en ”tyst” moské utan minareter. Denna ska enligt planerna byggas intill Ålidhems kyrka, men den skulle kunna inhysas i Sjöfruskolan.

För några år sedan hade Ålidhems församling en liten lokal på Tomtebo som de kallade Åsnekyrkan, och där fanns en grupp för mindre barn som kallades Miniorerna. Det var ganska populärt bland lågstadiebarnen på Tomtebogård, som då var Tomtebos enda skola. Mina egna barn gick på de veckovisa samlingarna. Åsnekyrkans verksamhet handlade mest om pyssel, och ibland for barnen på miniorläger där de t.ex kunde träna in en kristen pjäs som de sedan uppförde för föräldrarna. Kyrkan är faktiskt det enda sättet för oss föräldrar i kulturhuvudstaden Umeå att få in sina teatersugna barn i en dramagrupp. De 2-3 andra teatergrupperna för barn i Umeå är alltid fulltecknade. Det finns inte en chans att få in sitt barn där, även om man ställer barnet i kö redan vid födseln.

Enligt Tegby kommer Kyrkhörnan på Sjöfruskolan att ha en mer omfattande och riktad verksamhet. Barnen hamnar i grupper och samlingar, som leds av församlingens anställda och som församlingen inbjuder till ungefär på samma sätt som andra organisationer, genom brev till hemmen, affischer och annonser. Dessutom kommer de att ha regelbundna föräldraträffar. Den öppna förskola som kommer att hållas i Kyrkhörnan riktar sig till föräldrar som väljer att komma dit med sina barn som inte går i skolan. Kyrkoherden Lisa Tegby skriver också att ett mål är att få dela med sig av den kristna tron, men inte i smyg eller genom någon slags infiltration.

Religion i klassrummet eller inte?

Tegby skriver också att kyrkan kan medverka i lektioner och på temadagar på skolans och läroplanens villkor. Det kommer också att hända att skolan och kyrkan, ibland även tillsammans med t.ex idrottsföreningar, samarbetar för att förmedla vårt samhälles värdegrund –  demokrati, rättvisa och jämlikhet till eleverna. Det har lett fram till sådant som Storsjung på FN-dagen som ibland har hållits i kyrkan.

Efter sin insändare i VK var det inte företrädare för andra religioner som skrev arga svarsinsändare, utan människor som var fientliga till religion i allmänhet. Lisa Tegby konstaterar i sin andra insändare i VK att det

”hos en del människor i vårt samhälle en märklig ängslan för mötet med religiös tro. Den har säkert många olika orsaker. Har man mött auktoritär och dogmatisk tro kan det vara ett skäl. Bristande kunskap om tro kan vara ett annat. En iver att dela med sig av sin ateistiska övertygelse kan vara ytterligare ett. Ibland leder religionsrädslan till att alla religiösa människor stoppas in samma fack;  alla muslimer är terroristsympatisörer och alla kristna är intoleranta. Det är djupt osakligt.”

Som det är nu är det väldigt politisk korrekt att vara fientligt inställd till Gud samtidigt som man inte tror på Gud. Detta går naturligtvis inte ihop rent logiskt, men man hör det ofta i diskussioner mellan berusade människor. Ateistisk propaganda till människor som äntligen vågat bryta sig loss från en skadlig religiös sekt är inte något bra. Oftast finns ett andligt behov kvar hos den som befriat sig eller befriats från sekten. Jag lämnar i regel rummet när sällskapet talar illa om Gud, precis som om någonting som mänskligheten har ställt till med skulle vara Guds fel. Det är aldrig Guds fel, även om misstag, brott och ohyggligheter begås i Guds namn.

Guds kärlek når dig inte om du inte vill

Gud är ett oförståeligt väsen, inte knutet till oss i tid; evig, men inte räknat i miljarder år utan som ett väsen helt utanför tiden. Gud är framför allt skapare och har aldrig någonsin varit en förstörare. Gud är universums skapare men befinner sig utanför rummets dimensioner; uppkomsten av galaxer, solar, planeter och liv följer inte en ursprunglig plan, utan skapandet pågår överallt hela tiden. Gud blickar ned över alla faser i utvecklingen på en och samma gång, Gud vet hur det ska gå för mänskligheten och därför älskar Gud oss.

O, Människa! Dold i Mitt uråldriga varande och i Mitt väsens urgamla tidlöshet var Jag medveten om Min kärlek till dig – därför skapade Jag dig, inpräglade Min avbild på dig och uppenbarade för dig Min skönhet.

Ovanstående skrevs av bahá'í-trons grundare Bahá’u’lláh år 1858 i en skrift där Gud anses tala direkt till mänskligheten genom författarens penna. För mig är det ett mycket viktigt citat. Det säger nämligen att Gud älskade oss människor redan innan vi skapades. Och strax därefter står det i denna skrift, som heter Förborgade Ord, följande:

Älska Mig, så att Jag må älska dig. Om du ej älskar Mig, kan Min kärlek på intet sätt nå dig. Vet detta, o, tjänare.

Detta citat är inte svårtolkat. Gud älskar dig hela tiden, utan avbrott. Men för att känna denna kärlek omfamna dig måste du i din tur älska Gud. Detta kanske är en andlig naturlag. Gud älskar inte stenar eller guldsmycken eftersom stenar och guldsmycken inte kan älska. Gud. Men det kan människan.

Som bahá’í-troende blir man (än så länge) inte påhoppad av religionsmotståndarna, vilka skäl de än har. Jag är osäker på hur stor andel av svenska folket som ens har hört ordet ”bahá’í”. Och av dem som hört ordet, vad vet de mer än alla konstiga apostrofer? Jag brukar i regel gissa på en lägre procentsats än mina troskamrater. De som möter oss tycker förmodligen att vi inte verkar så religiösa när vi varken har präster eller gudstjänster. Vi framstår som en organisation snarare än religion, en organisation som gärna samarbetar med FN och dess olika organisationer samt med en rad andra gränsöverskridande och respekterade sammanslutningar. Men vi är religiösa, lita på det. Teologer och statsvetare brukar kalla bahá’í för FN:s religion, men det är bara bildligt talat. I verkligheten består FN av delegater som bekänner sig till snart sagt alla religioner på jorden.  Att lyckas ena dessa, att lyckas ena alla de folk de representerar, att avskaffa vetorätten i FN:s säkerhetsutskott så att detta organ kan vara ”upprätthållande av internationell fred och säkerhet” som det står i FN-stagans femte kapitel – det är bahá’í. Men vi ber varje dag också.

Vi bygger gemensamt en skuggorganisation – som symbolisk kan liknas vid en ark – med världsparlament, världsregering, världsdomstol, världsmedborgarskap och andra demokratiska och i vissa fall helt nya organ som ska finnas färdiga för mänskligheten att ta i bruk när den nuvarande världsordningen havererar. Detta byggande är i nuläget verkligen i embryonalstadiet. Det blir inte så mycket mer om inte allt fler människor ansluter sig. Det handlar också om att skapa helt nya myndigheter och organ för den nya, enade världen. Den mångfald av kultur som finns i en enad värld måste skyddas och uppmuntras. Det ekonomiska systemet måste förändras för att parera det ekonomiska kaos som vi redan idag vet blir resultatet av klimatförändringarna. Gissa om världens börser sjunker när Manhattan, Hongkong och Tokyo står under vatten och Themsen svämmar över sina bräddar. 

Om vi bahá'í-troende kunde påverka skolsystemet i Sverige skulle vi gärna se att internationell förståelse blir ett återkommande ämne i sexårsverksamheten, lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet, universitetet och på forskningsnivå. Vidare skulle man i skolan kunna hantera ämnet religion som något annat än ren korvstoppning. Varför inte låta eleverna läsa på om varsin religion och sedan anordna en låtsasdebatt där olika elever försvarar "sin" religion. Och mitt i debatten skulle de få byta religion och tala för denna i stället. Målet är att hitta det som förenar i stället för att förorena religionerna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har haft ont i hela mitt liv. Riktigt ont sedan 2005. Självmordssmärta och sjukhusvistelser där läkarna inte kunde göra ett dugg.   Men 2006 hittade en läkare två mediciner som jag kunde använda varje dag. De hjälpte och hjälper utmärkt. Prob...

Eftersom denna lista efterfrågats, publicerar jag den igen. Den är från mars 2013, delvis uppdaterad i september-november 2013.   Ett sätt att kolla vilka svenska personer som är mest kända i hela världen är kanske att försöka titta efter hur oft...

Uppenbarelsens fjädrar. De har funnits i alla tider. De är lätta, nästan viklösa, bara en vacker fjäder som en fågel i flykten har fällt. Men vilken fågel? Ingen kan svara, eftersom de ytterst få människor som burit en sådan fjäder med sig inte yppat...

Då ni älskar en familjemedlem eller en landsman, gör det influerade av den universella kärleken! Om Gud är absolut kärlek för er, låt det vara i Gud och för Gud! Oavsett hos vem ni ser Guds egenskaper, älska den människan, oavsett om hon tillhör dem ...

Vilka är det som besöker Bahá'í-trons webbplatser och bloggar?    Det finns mumera en rad verktyg på nätet om man vill forska i den saken. Universella rättvisans hus – som är Bahá'í-trons högsta beslutande organ, med nio medlemmar som väljs...