Sjukdom har tyvärr hindrat mig för att posta inlägg om alla de ting som inspirerat mig. Läkare och sjukvårdspersonal säger ofta att kronisk smärta inte är något farligt. Jag tycker att jag är ett levande bevis på hur farligt det är. Det skulle förvåna mig om jag fortfarande lever på 2010-talet.

Fotbollstjejerna och Umeå IK har klarat av sin akuta ekonomiska kris. Förutom sponsorerna har tusentals umeåbor skänkt pengar till föreningen.

Jag hade också tänkt ge Tomas Sikhström, bl.a planeringschef vid Umeå kommun ytterligare ett argument till för en bro över Kvarken, från Umeå i Sverige till Vasa i Finland. En trolig utveckling av de klimatförändringar som redan satts i rörelse är att stora delar av världen, och även av EU-området, kan vara obeboeligt efter 2050. En stigande havsnivå och en kraftig ökenspridning är vad som väntar. Låglänta områden drabbas värst, som t.ex Nederländerna, Danmark och Bangladesh. Sverige och Finland är två av få länder som kan och därför måste ta emot klimatflyktingar. År 2050 kan befolkningen i Kvarkenområdet mycket väl ha passerat en miljon människor. Jag vet inte om vi fortfarande har bensindrivna bilar då, men en bro verkar absolut nödvändig. Och eftersom den berör alla medlemsländer i EU borde de bidra med pengar redan nu. Dessutom har jag sett ett förslag om att göra Bottenviken norr om Kvarken till en insjö, en enorm sötvattensreserv. Då blir det fråga om en jordvall, ett enormt projekt, större och dyrare än vad det var att skicka människor till Månen, en sak som kräver stöd från många länder. Men EU och resten av världen måste börja planera nu om barn och barnbarn ska överleva.

Det måste finnas fasta förbindelser mellan Sverige och Finland, som kommer att få ta emot många klimatflyktingar. Det är inte långt mellan Sverige och Finland vid Kvarken, mellan städerna Umeå och Vasa. SATELLITBILD.

Nu har de hatiska jamaicanska rap-artisterna  hamnat på kollisionskurs med den (förhoppningsvisa) vidsynta och toleranta nordvästeuropeiska kulturen igen. Artisten Sizzla spelar i Sverige just nu, och han är en av de dancehall-artister som sjunger om att mörda homosexuella, och dessutom fått ett antal hits tack vare sina homofobiska texter.

Detta är något som vi bl.a kunde läsa om i Aftonbladet i går (onsdag 22/10). Jag vill först rätta några sakfel. Sizzla är ingen reggaeartist, och det är inte heller Beenie Man,  Capleton m.fl artister som sjunger om att bränna, stympa och halshugga kvinnor som begår abort, läkare som utför abort, homosexuella, människor med annan hudfärg….. Musiken de spelar kallas dancehall och kan enbart betraktas som reggae om reggae är ett samlingsnamn för all jamaicansk musik.

Det är ungefär som att kalla all musik som spelas in i Sverige för schottis eller något liknande. Och all tysk musik för schlager.

Därför är det tragiskt att det avtal som de jamaicanska dancehall-artisterna skrivit under om att sluta med sin hat-musik kallas för just Reggae Compassionate Act.  Dancehall är en jamaicansk form av rap som har mycket lite med den musik som Bob Marley, Peter Tosh, Jacob Miller, Dennis Brown m.fl spelade på 1970- och 1980-talet och som Burning Spear fortfarande spelar. Reggaen försvann mer eller mindre på Jamaica när alla högteknologiska elektroniska hjälpmedlen kom in i musiken i mitten av 1980-talet. Reggaen, arvet efter Marley, Tosh, Miller,  Brown flyttade utomlands. Jamaicanerna själva inriktade sig på dancehall, som i sin grundform endast är en trummaskin, en programmerbar keyboard och en s.k deejay som försöker överträffa alla andra deejays om att vara elakast, snuskigast och mest stor i käften. Typiskt för dancehall är just denna slackness. Men jag tror inte att den skulle överleva om enbart jamaicaner köpte deras album. Även om USA inte låter homofobiska artister uppträda i USA så går många album på export till USA. Jag tror att även US-amerikanska rap-artister kan vara homofober, men de vet vad som är politiskt korrekt.

Jamaica är emellertid inget tolerant och öppet samhälle. Reggaen förenade sig med rastafari-tron i början av 1970-talet. Om artisterna och de religiösa ledarna hatade homosexuella så sade de ingenting öppet om den saken. Däremot var både religionen och musiken uppenbart rasistisk. En rastafari ser på vita ungefär som mormonerna förr såg på indianerna: de hade utvecklat fel hudfärg eftersom de hade försyndat sig mot Gud. När Bob Marley & The Wailers gjorde en spelning i London 1974 krävde de att den svarta publiken skulle stå längst fram och den vita längst bak. Men The Wailers och andra reggae-artister som turnerade runt världen under 1970-talet fattade snart att de hade en större publik bland de vita än bland de svarta. Bob Marley & The Wailers spelade in låten ”War”, som bygger på ett tal som Gud, dvs. Haile Selassie, höll i FN.  En dag kommer en människas hudfärg att ha lika liten betydelse som hennes ögonfärg, men så länge mänskligheten inte fattar detta så kommer det att finnas War.

Det finns alldeles för mycket hat på Jamaica, och det råder alltid ett slags inbördeskrig i huvudstaden Kingston.

Till och med reggaelegenden Bunny Wailer, som var styvbror till Bob Marley, har uppenbarligen ganska nyligen hållit ett hatiskt tal mot bögar under en turné i USA. Dagen efter hade väldigt många Bunny Wailer-sajter släckts ner på Internet av besvikna fans. Och detta gäller alltså en medlem av reggaens kungahus som alltid varit sansad och snabb på att analysera olika situationer. Han förstod tidigt att reggaeartister som blev kända i Europa (USA förstod inte vad reggae var på den tiden) och tjänade stora pengar inte kunde bo kvar i slummen eller ens i närheten av Kingstons ghetton i innerstaden. De som inte förstod det blev förr eller senare rånmördade i sina hem. Peter Tosh är den mest kände av dessa. Bob Marleys barn har sedan länge Miami som bas. Och trots att Miami betraktas som en av världens farligaste städer så är den rena himmelriket jämfört med Kingston, enligt Stephen Marley.

Det kanske mest absurda är att så många kärlekslåtar uppstått i detta träsk av hat och fördomar. Kärlekssångerna till Gud är många, och de är vackra, suggestiva, äkta. Som bahá’í-troende kan jag bara beklaga att reggaen inte blev vår musik. Nyare reggae står oftast för en världsfederation och betonar samhörigheten mellan jordens folk, precis som bahá’í. Och redan Bob Marley sjöng: ”One love, one heart, lets’ get together and feel alright”.