Under Rastaman Vibration-turnén 1977 i USA satt Bob Marley i sitt hotellrum och läste en dagstidning som förlöjligade hans jamaicanska engelska uttal när han plötsligt blev rasande (vilket var sällsynt). "Säg mig, varför gör dig sig lustiga över mig! Varför hånar de Rasta?" Han började häva ur sig all den frustration han gått och burit på, mot dem som hånade honom och förlöjligade hans dreadlocks, hans dialekt, hans religion, hans härstamning.

Marley berättade att när han vid ett tillfälle gav en journalist sin autograf, så sade fotografen att han var förvånad över att Marley kunde skriva. Vid ett annat tillfälle, när han läst igenom och rättat en journalists utkast till en artikel, kunde inte journalisten dölja sin oerhörda förvåning över att Bob Marley kunde läsa.

Marley var alltid upprörd över den ytliga kritik av hans musik som tidningarna presenterade på sina kultur- och musiksidor. Marley såg att skribenterna inte visste särskilt mycket om ämnet reggae och därför hittade på, eller citerade kollegor som hittat på "fakta". Marley ansåg att detta förfarande bottnade i rasism och okunnighet. De dömde ut hans musik enligt västerländska popmallar, och Bob Marley & The Wailers passade inte in på vare sig vita eller svarta musikgeneraliseringar. Marley retade sig på att journalisterna skrev och skrev utan att göra ett enda försök att undersöka vad Marleys musik byggde på, att den var stöpt i folklore, utvecklad i enlighet med de grundsatser som gällde i hans hemland, färgad av musikteknisk utveckling, rastafariansk undervisning m.m

Det som gjorde mest ont för Marley var när svarta DJ:s och programvärdar i USA kallade hans musik för "slavmusik" och "djungelmusik". Det var som om afroamerikanerna i USA ville visa att de stod högre på utvecklingsstegen än jamaicanerna.

Eller har kanske svarta med dreadlocks passerat personer med "arabiskt" utseende på den amerikanska fördomslistan efter 11 september? Detta är onekligen ett ämne att sätta tänderna i för neutrala sociologer och folklivsforskare.

Brittiska och amerikanska journalister gjorde narr av honom varje gång han besökte deras respektive länder. När bandet hette The Wailers och bestod av Bunny Wailer-Peter Tosh-Bob Marley och bröderna Barrett fick även Bunny och Peter sin del av skitjournalistiken. För Bunny Wailers del ledde det till intensiv scenskräck och ett mycket svårbehandlat ångestsyndrom. Han stod inte på scenen på 10 år efter det att han hoppat av the Wailers.

De brittiska journalisterna tog inte i lika mycket som sina amerikanska kolleger. Det fanns nämligen en stor och växande population av västindiska invandrare i Storbritannien, och flera reggaeband som Aswad, Steel Pulse, Matumbi, Misty, Black Slate, The Itals hade bildats i England, och brittiska artister som The Police, Elvis Costello, The Clash m.fl lånade ganska mycket från reggaen för att skapa sina nya, egna sound.

Men amerikanerna fortsatte att göra sig lustiga över och hitta på "fakta" om Marley – från hans hårvård till hans sexliv. De gjorde detta trots att Bob Marley redan då en av de mest vördade personligheterna i tredje världen (som amerikanerna iofs. inte bryr sig om). Vart han än reste i Karibien, Afrika (och i de flesta länder i Europa för den delen) väckte han enorma utbrott av beundran och tillgivenhet hos sin publik. Även i Sverige var hans skivköpare unga arga tonåringar, tjejer som gillade hans kärlekslåtar, folk från proggmusiken, medelålders hippies, föräldrar med barnvagnar och genuina lovers som jag själv som enbart, jag betonar enbart, lyssnade på reggae.

Marley spelade två somrar på Gröna Lund  '76 0ch '78 tror jag. Han har fortfarande publikrekordet där på onkring 38 000 personer. (I Lagos, Nigeria, spelade han inför 850 000 betalande åskådare). Vi som var tonåringar då, vi läste bara de beundrande och hövliga recensionerna i Aftonbladet och Expressen. Han var en hjälte av mytiska proportioner i sitt hemland Jamaica, och han var det för oss. Det är först nu, genom Internet, som vi upptäckt hur otäcka framför allt amerikanerna var mot honom och hans kolleger Peter Tosh, Toots Hibbert, Max Romeo, medlemmarna i Black Uhuru, m.fl David Hinds, sångaren i det världskända brittiska reggaebandet Steel Pulse, fick gå från hotellet till flygplatsen i Baltimore tillsammans med sin 7-årige son. Få taxichaufförer, även få svarta taxichaufförer, stannade när personer med dreadlocks försökte vinka till sig en taxi i USA på 1990-talet. De kanske inte gör det idag heller.   

"Läkare påstås ha hittat helt nya arter av löss i dina dreadlocks – hur kommenterar du det?" "

Polisen grep en narkotikaliga med dreadlocks när de försökte passera gränsen till Kanada – hur försvarar du det, Bob?"

Marley förnedrades i amerikansk TV några gånger innan han lärde sig att inte ställa upp på TV-intervjuer. Han fick betala för det genom att inte heller få uppträda i amerikanska TV-shower. Amerikanerna har aldrig gillat reggae och Bob Marley. Att albumet "Legend" sålde så bra i USA efter hans död berodde mest på att några folkkära artister i USA officiellt hyllade Bob Marley efter hans död. I USA gör medelklassen som superstjärnorna inom musik och film säger åt dem.

Och till råga på allt har amerikanska intressen exploaterat Bob Marley mer än det ens är möjligt efter hans död. Ofta sker det med bistånd av cannavismaffian i USA, de som vill legalisera marijuanan och därför trycker upp fejkade bilder av en rökande Bob Marley på kaffemuggar, T-Shirts, jackor, väskor, klistermärken, i tidningsannonser och överallt där det bara är möjligt. Jamaicaner (som förresten var de som introducerade rap-musiken i USA) borde egentligen inte uppträda i USA. Men Bob Marley sjöng ofta om försoning i sina låtar, så...

Ingen bryr sig om att Marley utövade sakral herbalism och därför använde marijuana i långt mindre utsträckning än jamaicanen i genomsnitt.

Marley hedrades med en TV-sänd statsbegravning i Jamaica efter sin död 1981, och begravningen förrättades förättades av  Ett av hans uttalanden om tredje världen har fått en officiell FN-status. Och det var ingen tillfällighet att när Rhodesia blev den fria staten Zimbabwe 1980 var de första ord som sades efter att den engelska flaggan halats ned och Zimbabwes nya halats upp var: "Ladies and gentlemen. BOB MAAARLEY AND THE WAAAILERS!!!" Den nya regeringen hade bjudit in Marley och hans band för att uppträda de första timmarna i en nyfödd nations liv. Bob Marley & The Wailers hade sjungit många gånger om Angola, Zimbabwe and South Africa, han var en inspirationskälla för frihetskämpar över hela jorden och drog enorma publikmassor i Nigeria, Gabon och alla andra afrikanska länder han uppträdde i. ; tyvärr fick inte Bob Marley leva tillräckligt länge för att se apartheidsystemet knäckas och Nelson Mandela bli president. 

När nyheten om Marleys död blev känd i afrikanska länder, där massmedia nästan helt missat att rapportera om Marleys cancer, rapporterades det om stora folkmassor som offentligt grät en hjärtskärande gråt med undertoner av uppgivenhet och otröstlighet. Jag vet inte om de grät vid Michael Jacksons död.

Marley var tredje världens och Afrikas hjälte. Jag kommer för närvarande ine ihåg om Michael Jackson alls har uppträtt i Afrika. Någon som vet? Och hur många afroamerikanska musikartister har egentligen uppträtt i Afrika? Någon som vet? Marley borde ha uppträtt där tidigare och gott emot sin manager och struntat i USA, exakt det som alla afroamerikanska artister gör. Han borde även ha turnéat i Asien. Länder som Indien, Bangladesh, Japan, Sydkorea, Indonesien och Filippinerna skulle säkert ha tagit emot honom med öppna armar. Bob Marley lär ha sålt avsevärt fler album efter sin död. Med tanke på hans storhet i Tredje världen måste det ha cirkulerat miljontals kassettband i Afrika, Latinamerika och Asien. och efter CD-skivans genombrott ytterligare många piratkopierade skivor.

 

Rastalove

17 november 2009 23:47

oerhört bra skrivet!

blir arg i dagens läge då man kan se tillbaka på detta, och faktiskt läsa om Usa's negativa inställning till legenden. Bob marley var en bra man, han ville väl, och framförallt, tog han tag i världens problem, han försökte försona människor, han trodde på det, förmig är han en otroligt förebild på hur man som person ska vara.

http://www.youtube.com/watch?v=XKp670Yh0E0&feature=player_embedded kolla bara in detta klipp, helt otroligt vad han kämpade.

/Jahbless n gudiance u

http://www.rastalove.bloggplatsen.se

 

Stefan Back

26 februari 2011 01:15

Jag kommer ihåg det där. Du vet den där åskknallen som kom direkt efter att Marley hade bett premiärministern Michael Manley och oppositionsledaren Edward Seaga att komma upp på scen, det var ingen specialeffekt. Den formligen skrämde upp politikerna på scenen. Och det var många som blev religiösa den kvällen. Tyvärr fortsatte gatuvåldet, landet var nästan i inbördeskrig. Det var även efter detta som rastafarianerna och sångarna började distansera sig ifrån de skjutglada unga männen i innerstaden. Tidigare hade "gunmen" haft en viss hjältestatus i ghettot, men i slutet av 1970-talet började många reggaeartister göra låtar om pistolmännen INTE kämpade för de fattiga i ghettot utan snarare var skulden till att alla hederliga fattiga levde i skräck. Max Romeo har bott mitt i den där skiten i hela sitt liv, och den här låten är tillägnad mördarna:

http://www.youtube.com/watch?v=drkB-Ziwn0E

http://mirror.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har haft ont i hela mitt liv. Riktigt ont sedan 2005. Självmordssmärta och sjukhusvistelser där läkarna inte kunde göra ett dugg.   Men 2006 hittade en läkare två mediciner som jag kunde använda varje dag. De hjälpte och hjälper utmärkt. Prob...

Eftersom denna lista efterfrågats, publicerar jag den igen. Den är från mars 2013, delvis uppdaterad i september-november 2013.   Ett sätt att kolla vilka svenska personer som är mest kända i hela världen är kanske att försöka titta efter hur oft...

Uppenbarelsens fjädrar. De har funnits i alla tider. De är lätta, nästan viklösa, bara en vacker fjäder som en fågel i flykten har fällt. Men vilken fågel? Ingen kan svara, eftersom de ytterst få människor som burit en sådan fjäder med sig inte yppat...

Då ni älskar en familjemedlem eller en landsman, gör det influerade av den universella kärleken! Om Gud är absolut kärlek för er, låt det vara i Gud och för Gud! Oavsett hos vem ni ser Guds egenskaper, älska den människan, oavsett om hon tillhör dem ...

Vilka är det som besöker Bahá'í-trons webbplatser och bloggar?    Det finns mumera en rad verktyg på nätet om man vill forska i den saken. Universella rättvisans hus – som är Bahá'í-trons högsta beslutande organ, med nio medlemmar som väljs...